Aftonbladet – 18 augusti 1841, sida 2

a ms kommande artighet var så stor och man behandlade henne så mildt under de första dagarna af hennes lärotid, att den stackars flickan blef helt rörd deraf; hennes plats vid disken var icke svår att fylla; hon emottog badbiljetierna, hade vård om linnet och utsökte de blommor, som borde sättas i glasen iförstugan. Man utmärkte henne lika för hennes fina hållning och hennes skönbet. Hennes kamrater, som snart blifvit hennes rivaler, dröjde likväl icke att hämnas, med åtskilliga stickord och hemligt förtal, det företräde hon åtnjöt. De unga herrarne deremot, Poitevins kunder, behandlade henne på ett sätt, som om de med flit velat varna henne för de faror hvaraf hon omgafs; men eti rent hjerta misstänker imedlertid icke lasten. Somlige kommo om morgonen belastade med blomsterbuketter omknytna med band, hvilka de bjödo henne med samma artighet som herdarne på operan; andre räckte henne bonbonnigrer, uppfyllda med allehanda sötsaker och beledsagade af icke mindre söta komplimenter, som de lärt utantill, men dem Pulcherie endast fann löjliga. Kring henne susade det: som en bisvärm af loford öfver hennes skönhet. Pulcherie var sexton år Och behöfde icke konstens biträde för att förhöja sina naturliga behag; hon skulle ha känt samvetsagg öfver att synas vacker inför alla desse tillbedjare. Det föll henne icke en gång in att någon kunde beundra en fattig flicka sådan som hon, och likväl förtjustes hela verlden af hennes ifitagande väsen, de luftigaste seigneurer vid hofvet så vil som de stadigaste borgare. Hon uppehöll sig vanligtvis i badinrättningens peristil, med en liten törnros i halsduken, läsande någon nyss utkommen roman, stundom något tankspridd af läsningen och sålunda gifvande förvända svar åt kunderna och åt betjeningen. Från den första dagen hon infördes i huset, utmärktes hon med titeln: den vackra baderskan. (Forts. följer.)