Aftonbladet – 17 augusti 1841, sida 1

tryckande mot bröstet den andra, hvari hon höll åtskilliga linnesaker, bland hvilka var en ofant1:g garnhärfva, som oförmodadt föll på golfvet och hvarföre jag beckade mig för att upptaga den. Hon tackade mig med en grace, som ingenting förmår beskrifva. Hon hade satt sig på en hög stol bredevid sängen och jag salte mig vid hennes fötter på en Turkisk dyna, hvilken jag tagit från min väns soffa. — Det ser ut, sade jag, xsom om ni vore hans sjukvakterska? Min syster, Ni träder mig således i embetet! — — — Ni bör likväl komma ihåg att jag har flera anspråk än ni på detta förtjenstfuila verk; jag öfverger en bal för att komma hit och vaka, och sådant är verkligen en uppoffringa. Helt visst svarade hon med en smädelig uppsyn. Ni är en utaf Saint Pauls systrar i silkesstrumpor! Jag log åt anmärkningen. Elden var icke nog liflig att jag icke kände en viss kyla flägtande kring mina genombrutna strumpor; det höga och kalla rummet var, Tiksom alla i detta qvarter, en verklig glacier: Af barmbhertighet framtog systern derföre ur elt skåp ett par präktiga skinnfodrade tofflor. Se bär sade hon, char pi nigot att mildra Ert noviciat med; deremot begär jag af er en åjertjenst — —c ij aTala, hvad kan jag göra för att hindra Er från att insomna?, Åh, min bästa herre, det fruktar jg inte för; allt hvad jag befarar är, att min härfva trasslat sig; min nystfot har gått sönder under vägen, och om ni inte vill ersätta mig dess tjenst, så blir syster Märtha ledsen i morgon, ty jag har lofvat vår goda superiorska att i natt nysta opp åt henne hela denna stora härfvan. Med det här, fortfor hon, i det hon lyfte upp