Aftonbladet – 16 augusti 1841, sida 2

lar, och huru litet man varit betänkt på att sätta hären i krigstillstånd, vill jag blott anföra, att flintor, kulor, ja till och med kulmått feltes, så att man måste hos handlande i Örebro, Christinehamn noch Carlstad köpa hvad man kunde hos dem finna, — och längre ned: Vid omnämnandet af denna lika stora sorglöshet som förmätenhet att förstöra alla naturliga medel, måste man ej glömma i hvad tillstånd vapnen voro vid fälttåget början : af 400 gevär kunde knappt 60 gifva soldaten tillförsigt att skjuta rätt, många voro tvertom så usla, att han måste frukta att ladda dem.n På ett annat ställe uti Arndts ifrågavarande arbete läses: Vapen utgjorde i detta krig en märkvärdig artikel. Man hade i Krigskollegium presidenter och vice-presidenter, generalfälttygmästare och öfvertygmästare m. fl.,. men — vapen hade man ej i sjelfva jernets land. Vi hafva ofvanföre hört Armfelts klagomål öfver gevärens tillstånd bland de ordinarie regementerne. Annu sämre förhöll det sig bland extra trupperne: landtvärnet, reserven och de frivilliga. Man gaf dem i händerne gamla, längesedan utdömda gevär, hvilka alldeles nicke gåfvo säkra skott, utan således betogo soldaterne mod och tillförsigt; och man påstår ingalunda för mycket, om man påstår, att hälften af dessa vapen voro odugliga. Det då (1808) förhandvarande blodiga allvar gjorde den bedröfliga upptäckten af krigsförvaltningens oförsvarliga pligtförgätenbet, utan möjlighet till hjelp och rättelse; måtte afbjelpandet, medan tid är, af pu tilläfventyrs existerande missförhållanden icke uppskjutas till dess faran, lika oförtänkt och svekfull, bryter in! Arlig Sv.nsk. ——N tune