Aftonbladet – 16 augusti 1841, sida 2

En insänd artikel i sista Onsdagsbladet, om gevärsfabrikationen, har framkallat tvänne andra, från olika håll, och hvilka Red. anser sig böra här nedan införa: En i N:o 484 af Det Tjugondeförsta Aftonbladet, för d. 42 Augusti 4841 införd artikel, under rubrik: Något om gevärsfubrikationen i Riketr, innehåller bland annat, att Westerbottens regemente, som blifvit förvandladt till fältjägare, för ett par år sedan fått sig tillsända nya studsar., hvilka, af uppgifna skäl, icke lärer kunna begagnas; att desamma från början varit vanliga infanteri-gevär, och som sådane varit ganska användbare, men att man afskurit dem sedan till studsares längd, utan att beräkna hvad verkan pipans förändring skulle medföra. !! Utan att vara i tillfälle, att kunna utreda rätta sammanhanget med det af artikelförf. vidrörda förhållande vid Westerbottens regemente, måste dock en hvar, som har den ringaste kännedom om krigsgevärens konstruktion och nomenklatur, finna, att ett betydligt misstag, i ett eller annat afseende, influtit uti ofvanstående berättelse. Studsarens pipa nemligen, är räfflud); det Svenska infanterigevärets deremot, är s!di, andra olikheter att förtiga, tyckes denna omständighet till komplett evidens visa omöjligheten, att medelst afskärning af vanliga infanterigevär förvandla dem till nya studsarep, såsom artikelförf. påstår, att händelsen varit med de Westerbottens regemente tillsände vapen. Inom Svenska armeen äro icke hela fältjägareregementen eller korpser beväpnade med studsare (som laddas med trängkula omgifven af fetlapp), utan endast en viss, mindre del deraf, som benämnes: Skarpskyltar; hvaremot den öfriga styrkan, vid ifrågavarande regementen och korpser, är beväpnad med släta s. k. jägaregevär, hvilka ) äro kurtare och lättare än vanliga infanteri-gevär, men försedde med längre bajonetter än dessa. Månne detta förhållande, celler tillvaron af tvänne olika slags skjutvapen vid det lätta infanteriet, varit okändt för vår artikelförf. då han sammanskref sin saga om infanteri-gevär, hvilka genom afskärning erhållit studsares namn, heder och värdighet? — Då i öfrigt all tillverkning af studsare och af gevär, enligt de här ifrågavarande modeller, längesedan torde hafva upphört, och, enligt hvad allmänheten redan af tidningsartiklar har sig bekant, nya modeller å så väl räfflade som släta handgevär för armeens behof blifvit antagne, lärer någon polemik i afseende å de aflaggde modellernes mer el ler mindre användbarhet nu mera icke vara af serdeles intresse. Den andra artikeln lyder som följer: Då den i Aftonbladet N:o 484 den 42 sistlidne införda artikel under rubrik: Nåyot om gevärsfuabrikatlionen i Riket, gifver anledning till både allvarsamma betraktelser öfver det närvarande och jemnförelser med fordna ställningar och förhållanden bar man tro:t några upplysningar om krigsförveltningens resultater under den så mycket och i många fall med skäl tadlade f. d. Konung Gustaf IV Adolfs sista olyckliga krig nu icke sakna interesse, såsom motstycke till skildringen af gevärens nuvarande beskaffenhet. Dessa upplysningar äro hemtade ur de i Upsala år 1840 utgifna Skildringar ur Svenska Historien under Gustaf III och Gustaf IV Adolf, af E. M. Arndt, en författare, som snarare är partisk för, än emot Svenskarne, och som under den tid, som här beröres (år 1808), befann sig på stället, der tillförlitliga underrättelser om förhållanderna voro att tillgå. Uti en wöfversigt af den s. k. vestra armeens operationer under General Armfelts befäln, författad af en, som det heter, ganska väl underrättad officer vid generalstaben, tillika en Konungens vänn säges bland annat: Såsom bevis på den obegripliga sorglöshet, som rådde i alla krigsförvaltningens de) Se Enanders Anvisning till Handgevärens kännedom, vård och iståndsättande. Stockh. 1832. ) Enligt Enanders åberopade Anvisning.