Aftonbladet – 16 augusti 1841, sida 2

derest hända skulle, att Kompromissrätien satte ersättning utöfver det belopp, som äskadt varit, beslutet ej skulle gälla för mer än sagde belopp, förslaget likväl icke härom meddelte något förordnande eller ens föreskref, att ersättningstagandens anspråk borde vara af honom förut uppgifvet. På desse skäl och då härtill kommer, dels att. enligt Rikets Ständers förslag, Kompromissrätten skulle, när från fastighet en del afsöndras, komma att bestämma, om och i hvad mån grundskatten borde vidlåda den efterstådda eller qvarvarande delen, men detta ämne, hvilket ej alltid torde kunna af Kompromissrätten med tillräcklig insigt bedömmas, desto heldre syntes böra, i serskildt derför stadgad ordning, blifva bebandladt, som Kompromissrättens organisation ej ovilkorligen försäkrade kronan om rättighet, att i valet af ledamöter deltaga, dels och att, enär förslaget innehåller, att sedan jordens eller lägenhetens värde blifvit bestämdt, egaren skulle vara berättigad, att sist inom en månad utbekomma den stadgade ersättningen, samt då vara skyldig, att jorden eller lägenheten afträde, men någon föreskrift ej blifvit meddelad rörande påföljden, i händelse betalningen inom berörde tid ej fuligjordes, tvifvelsmål kunde uppstå, huruvida derigenom all verkan af förutgångne åtgärder och beslut förfölle, och om i sådan händelse lösningsfrågan kunde väckas ånyo, eller icke, ansåg Högsta Domstolen sig icke kunna å detta förslag tilstyrka mnådigt bifall. omkommer