Aftonbladet – 14 augusti 1841, sida 3

ingen vara hvarken så intressant eller så intrasslad som en, hvilken helt nyligen blifvit väckt, och till hvars utredande regeringens biträde begärts. Förloppet deraf lärer, enligt bvad vi hört berättas, i korthet vara följande: Omkring år 4690 afreste från Umeå en några och tjuguårig man, Jonas Berntson Lambert, son till Rådmanner i Umeå, Lambert, och dess hustru född Wennman, — under hvilket sistbemälda namn han stundom äfven förekommer — för att utrikes söka sin lycka. Hans slägt hörde sedan icke af henom, men år 4740 erfor man, enligt hvad Rådhusrättens i Umeå protokoll utvisar, att han, efter att hafva i många år rest omkring som kaparekapten och slutligen idkat vinhandel i Amsterdam, år 41726 aflidit på då varande Holländska kolonien DPemerary, något öfver 60 år gammal. Vid underrättelsen härom, lära några försök blifvit gjorda att utbekomma hans efterlemnade rika qvarlåtenskap, men dessa försök gjordes icke af rätta arfvingarne. Lambert hade fyra syskon, en broder och tre systrar. En af de sednares efterkommande var den, som först å nyo upptog frågan, men icke förr än mer än 30 år derefter. Enligt hvad en uppsats af honom, i slutet af år 1774, utvisar, hade han erhållit kunskap om saken; och den vidlyftiga slägten, som imedlertid utgrenat sig åt flera håll af riket, i Stockholm, Götheborg, Skåne och Umeå, beslöt år 4772 eler 1773 utsända till Demerary ett ombud att ycka och utfordra deras rätt. Härtill valdes en af Lamberts efterkommande, Notarien Erik Haqvin Huss, som verkligen också afreste till Demerary, men på mer än 20 år icke lät höra af sig. Genom kabinettets för utrikes brefvexlingen försorg inhemtade man slutligen, att Huss ännu i April 1794 vistats på nämnde koloni, men de åtgärder man vidtog, för att få reda på honom eiler arfvet, blefvo fruktlösa, emedan kolonien just vid denna tid föll i Engelsmännens händer. Måhända väckt af dessa efterforskningar, lärer imedlertid Huss beslutit resa hem, för att göra reda för sig, och öfverlemnade egendomarnes förvaltning åt en sin landsman, Jonas Filen. Huss afled likväl, antingen på resan, eller innan han hunnit anträda densamma, och Filen qvarblef i besittning af plantagerna och den öfriga qvarlåtenskapen. Nu hafva Lamberts arfvingar vändt sig till regeringen, för att genom dess försorg få utredt, huruvida möjligtvis det s. k. Filenska arfvet helt och hållet, eller till någon del, bestått af Lamberts, egendom och huru dermed förfarits, om det är blott den lösa egendomen, de i Holländska och Engelska bankerna insatta summor, som tillfallit Kommersrådet Filen, eller om dess plantager äfven blifvit föryttrade, som det säges, till handelshuset Gladestone, Wilson et Comp. i Liverpool för 80,000 Pnnd, ehuru de uppskattats till 200,000. — På en i går af Ofverståthållare embetet utfärdad kungörelse anse vi oss böra fästa allmänhetens uppmärksamhet. Den förbjuder nemligen vid 35 R:dr 46 sk. vite all tobaksrökning med pipa eller cigar inom Djurgårdstadens område, äfvensom utkastande derstädes af lemningar efter tobak eller cigar, som varit antände. De som med båt fara till Djurgården och lägga till vid de vanliga gränderne, kunna lätt, emot sin vilja, komma att öfverträda detta förbud, derigenom att de glömma utsläcka den under öfverfarten nyttjade cigaren, det är derföre nödvändigt att den ene varnar den andre, intill dess förbudet hinner blifva allmänt bekart. — Dagbladet berättar att angifvelse skett, det två centner krut blifvit intagne å slupen Pelis, liggande vid Kornbamr och förd af skepparen Lundman från Söderköping, samt destinerad till Waldemarsvik. Sedan skepparen blifvit ålagd att lägga ut på strömmen och förse fartyget med röd flagg, uppgaf han vid undersökningen: att styrmannen i skepparens frånvaro mottagit kärlen, hvari krutet befinnes; att dessa voro å konnossementet upptagna såsom innehållande diverse, men märkte på ett sätt som utvisade att de innehöllo linfrö. Afsändaren åter säger att misstag vållat fjerdingarnes afsändande, emedan ban ägde dylika fjerdingar, i hvilka linfrö funnos förvarade, och så mycket mindre kunde upptaga krutet på konnossementet, som han trott att den, som till honom afyttrat detsamma, borde derom bestyra. Målet är förvisadt till Kämnersrätten, — I går och äfven i dag har en ovanlig undersökning skett i polisen, nemligen angående lånet af ett spädt barn, som skulle blifvit begagnadt, att inbilla en lycklig älskare, att hans kärlek burit önskad frukt. Ej mindre än trenne barnmorskor hafva varit kallade till upplysning i saken. dels för att