Aftonbladet – 13 augusti 1841, sida 2

som inträffat i den sednaste tiden. Hemliga ändamålet, hvarföre Mehemed skickat sin son till Konstantinopel, skall vara, att höra sig före, i afseende på den möjligen snart förekommande frågan om ett regentskap, i fall Sultan skulle falla ifrån. Mehemed Ali spekulerar nemligen på, att i sådan bändelse blifva förmyndare för Abd-ul-Medschids omyndige efterträdare. De sednaste underrättelserne från Candia af d. 8 Juli, öfver Malta, föreställa insurgenternes sak der såsom nästan hopplös. I de flesta träffningar hade Candioterne blifvit slagne, och sedan den nya expeditionen från Konstantinopel ankommit till Tahir Paschas förstärkning, hade Canrdioterne förlorat allt hopp om undsättning från Grekland och andra ställen. Flere af cheferne hade tagit flykter, och bland de återstående rådde oenighet. Turkarnes grymma framfart skildras med de hiskligaste färger. — —-ti— — ADRESSER TILL FÖRMÅN FÖR DE OLYCKLIGE KRISTNE PÅ CANDIA OCH I ORIENTEN. Den gamla filhellen-kommitteen i Lyon har, såsom stam för en ny orientalisk kommitte, aflåtit en behjertansvärd uppmaning till alla Europas Kristna, med öfverskrift 4 Kor. ö. 13: Drifver ock sjelfve der ut från eder, som ond ärs. Innehållet deraf är: Bortjagen Turkarne, hvilka blott militäriskt besatt Europas skönaste länder, men icke ens eröfrat dem. Vid sina der upptända bivuakeldar lysa de sig på sina plundringståg. De förstodo endast med eld och pest ödelägga dessa länder, och genom sitt barbari göra dem ofruktbara. Bort med Turkarne! De tillhöra icke vår stora framskridande folkfamilj; de utgöra ett materielt hinder för framskridandet; icke blott genom dem utan äfven med dem är all civilisation omöjlig. Deras unga, epileptiska, uti seraljens lustar frossande sultan är deras moraliska afbild. Redan alltför länge har denna brutala minoritet af 2 millioner innevånare föreskrifvit lagar för en tre till fyra gånger starkare kristen befolkning. Dessa tvänne raser kunna icke bestå bredvid hvarandra eller ingå förbund. 2 Kor. 6, 44: Hvad har rättfärdigheten för gemenskap med orättfärdigheten ? hvad har Jjuset för gemenskap med mörkret?) En af de begge raserna måste blifva fördrifven och utrotad. Skulle den äldsta, intelligenaste, verksammaste, sedligaste af begge, den kristna, duka under, medan en ascetisk politik uppmuntrar och understödjer fienderna till denna ras! Vesterlardets Kristne, j sofven i fred, utan att frukta att en ständigt beredd fiende skall väcka eder med mordbrand eller drifva bort edra barn såsom får och boskap, eller hota eder med döden, om j icke viljen fördraga dessa himmelskriande förnedringar. Hören j uti eder dvala österlandets nödrop! Icke hjeltarnes rop, hvilka med glädje dö i striden för oberoendet, utan gubbarnes, som man bränner under deras tak, de skändade qvinzornas, de stympade barnens? Hören j deruti ingenting annat än ett fåfängt larm? sen j deri ingenting annat än ett normaltillstånd, ett lagligt. genom vanan helgadt och oantastligt samhällstillstånd? O döljen då edra ansigten, förborgen denna menniskoslägtet betecknande panna; uppgifven de rättigheter som dopet gafeder! Med eder hafva edra österländska bröder lidit tretton förföljelser, den fjortonde, fem århundraden långvariga, tynger dem ensamma. Och hafva de icke genom en tillräcklig mängd martyrer köpt sig rältigheter till ett fredligt säte i den stora kyrkan? Vesterns kristne! rädden edra bröder, låten dem icke i eder sorglöshet blifva ett rof för barbariet. Kristne af almosestaden, der olyckan alltid famn understöd, Lyonesare! höjen eder rös! med alla folkens stämmor till de österländska kristnas räddning! Snart skola de öfverallt bildade kommiteerne hos regeringen understödja deras rätta anspråk. Snart måste vi gifva et! svar åt dem, som begära vår hjelp: Kandioterna, Tessalioterna, Bulgarerne, Maroniterne och alla kristna, hvilka, trängde af de vilddjursliks muselmännerna, endast bland sina bergssnår oct klyftor finna ett tak öfver hufvudet. Sålunds lyder proklamationen. Kommitten, hvars presidium man förmodar den nuvarande mären skal öfvertaga, skulle konstituera sig efter Julifesten och förbundets tecken skall likt en regnbåge förena alla färger i ett, det kristliga ljuset. Afven i Tyskland börjar man blifva verksar för de orientaliske kristne. Sålunda har en pro klamation kommit ut, hvaruti det heter: Kandis och de i Turkiet försmäktande kristne. Undei det man i Tidningarna läser om förordningar som blifvit utfärdade till förmån för de kristne undersåtarne, innehålla bref från Turkiet och isynnerhet Kandia, hvilka blifvit mig meddelad af Hr Eynard från Geneve, de rysligaste underrät——r————emeem—msmsasseeumsmrnuissnoOoosm-ss—r——