Aftonbladet – 11 augusti 1841, sida 3

jag mig likväl gerna med att hafva väl kommit ifrån en sådan affår; man måste tacka sin lyckliga stjerna att hafva sluppit för så godt köp. Men är det icke hvars och ens pligt, att göra sådana våldsverkare bekanta, och derigenom oskadliga för andra? Alla närvarande skrattade åt min ifver, och Ma: tuschka erinrade: det var klokt att vara nöjd med en mindre skada, på hvilken lätteligen en större skulle kunnat följa, om man velat taga saken all varsamt. Jag begrep icke sällskapet, emedan det då ännu var mig helt och hållet obekant, huru mycket man i Ryssland plågar taga sig tillvara, att ej komma ji någon beröring med polisen. Jag fortsatte derföre mina invändningar, tills den trefliga Anna Iwanowna gaf saken en annan vändning, genom att tilltala sin yngsta son. Min vän! du sade mig ju förut, att du fått några upplysningar i affären med Semen Fedrowitsch, bvilken så mycket intresserar oss, och då vi nu ij afton kommit oss så i gång med att berätta, så tala om för oss huru härmed hänger tillsammans. Den unge mannen efterkom hennes önskan och vi hörde uppmärksamt på honom. (Slutet följer.) — ÅITTERÄRA NOTISER FRÅN FRANKRIKE. Den religiösa litteraturen är här i märkbar uppkomst. Sålunda har der utkommit ett verk i tvänne band, kalladt: Rom? el Lorette af L. Venillot, hvars åsigter redan förut äro tillräckligt kända genom hans Pelerinagjes d2 Suissen och andra skrifter. Författaren var fordom en radikalt sinnad Parisisk republikan, men är nu en af de ifrigaste försvararne af påfvedömet och katolicismen, samt förföljare af allt, som i politiskt eller religiöst hänseende vill protestera. Hans Pelerinages har redan i Frankrike ippleft en tredje upplaga, och är äfven öfversatt på Tyska.