HÖGSTA DOMSTOLENS UTLÄTANDEN UTI DE VID FÖRRA RIKSDAGEN FÖRESLAGNA FÖRÄNDRINGAR I ALLMÄNNA LAGEN. Högsta Domstolens utlåtande öfver Rikets Ständers underd. skrifvelse, angående förbud för enskilde lotteriföretag m. m. Ständernas skrifvelse i detta ämne finnes intagen uti Aftonbladet den 3 dennes och Högsta Domstotens utlåtande i ämnet lyder sålunda: Högsta Domstolen ), som till alla delar instämde uti Rikets Ständers i detta ämne yttrande åsigt, tillstyrkte i underdånighet förbud emot så Yäl Lotteriers inrättande och öppnande för allmänheten, som ock emot lottförsäljning, ehvad den blefve grundad på Kongl. Svenska Nummerlotteriet, i fall detta komme att fortfara, ) eller på utländskt lotteri, eller på annan serskild anstalt till bortlottande af penningar eller annan egendom. I fråga om ansvarsbestämmelserna förekom, att i Kongl. brefvet den 41 Dec. 47853, kungjordt genom KommersKollegii kungörelse den 28 Januari 1784, som innefattar förbud emot försäljning af lotter för utländska lotteriers räkning och hvars upplifvande Rikets Ständer föreslagit, saknas allt stadgande om ansvar för öfverträdelse häraf. Deremot har väl, emot inrättandet af enskilda lotterier här i riket, blifvit, genom Kongl. förbudet den 48 Juni 4772, bestämdt ett vite af 400 daler silfvermynt, motsvarande jemlikt den i Kongl. brefvet den 20 Dec. 1776 stadgade beräkningsgrund, ett belopp af 66 Rdr 32 sk. Bko; men denna påföljd, som ej syntes göra tillfyllest i fråga om Jotteriföretag af större betydenhet, kunde i vissa andra fall vara alltför sträng. I dessa hänseenden erfordrades således föreskrifter, som närmare än hittills uppfyllde det af lagstiftaren afsedde ändamål; och Högsta Domstolen ansåg lämpligt, att ansvaret bestämdes till böter, från 10 till 400 Rdr Bko, i förhållande till lotteriets och nsättningarnes beskaffenhet, jemte förlust af lösöen, som höllos till föryttrande genom lottning, med rättighet för domesren, att, då omförmälte lösören antingen alldeles icke, eller endast till en mindre del voro åtkomlige, äfvensom då lottningen angick ast egendom eller penningevinster, höja böterne änJa till 500 Rdr Banko; kommande så väl böterne, som godsets värde att lämpligen fördelas emellan ansifvaren och de fattige, till hälften åt hvardera. Beträffande frågan om förvandling af böter, till nvilkas gäldande den pliktfällde saknade tillgång, ansåg Högsta Domstolen böra iakttagas samma grunder, hvi!ka blifvit följde uti flere nu gällande ekonomiska författningar, såsom Seglations Ordningen