— Ett af de fel, som vi förnämligast haft at förebrå våra politiska motståndare är deras lögn: aktighet vid åberopandet af oppositionens satsei och uttryck, hvarigenom de visserligen bered: sig en beqväm utväg, att kunna, med en skenbar riktighet i slutsatser, tillägga desse hvilke lyten som helst, men deremot inför hederlig! folks ögon slutligen blottställa sig sjelfve. Det ha visserligen ej varit oss möjligt att med ständig uppmärksamhet följa dylika förvrängningar, eme: dan man äcklas dervid, men det tycks likväl, son borde, med den minsta gnista förstånd å dessa skri blerers sida, antalet af de anmärkningar vi reda: gjort varit tillräckligt att öfvertyga dem huru dt allt mer ohjelpligt inveckla sig sjelfva uti ifrågava rande ställning. Men ingenting mindre. I denn: dagens nummer af Biet och Minerva förekomma be: vis på motsatsen. I Minerva anföres t. ex. mec citationstecken ur Dagl. Allehanda följande ord att Notenii eget omdöme ej skulle instämma mec Regeringens,. Hvar och en lär lätt kunna förstå att Dagl. Alleh. Red. icke nyttjar om sig sjelf det a Minerva uppfunna, visserligen oändligt genialisk: och förmodligen derföre nu i fyra år idislade skällsordsnamnet Notenius; och vid efterseende Dagligt Allehanda ser man, att det icke helle står der; citationen är således temligen oför skämd. Ungefär enahanda, men värre till syftningen är en citation i Biet ur Aftonbladets artikel, anledning af Prins Carls nattvardsgång och af lagda hyllningsed. Biet säger nämligen, attar tikelns författare, som han imaginerar sig unde benämningen Farbror,, amedgifver, att de (Europas konungar, om hvilka det är fråga) cmdå avandra omkring sin hufvudstads gator eller aresa genom landet, men förklädde och obeamärkte, för att, under skenbar hyllning åt den kal!männa jemlikhetskänslan, kunna utspana folakets hemliga tankar, d. v. s. för att sjelfve utöfva spioners ärofulla kall att lyssna på folckets röst,. (De med kursivstil här ofvan satte orden äro af Biet försede med citationstecken.) Här har Biets författare sökt lägga Aftonbladet i munnen motsatsen af bvad i artikeln blifvit yttrat. Ty i nummern för den 43 Juni, 3 silan 4 spalten står: sRegenterna hafva i århundraden sväfvat i okunnighet om folkets önskningar och behof, soch goda furstar, som uppriktigt velat sitt lands bästa, hafva således, för att utforska denna chemlighet, hvilken hofmännen sökt dölja i en uslöja, så ogenomtränglig som möjligt, måst vidataga den utvägen, att förklädde vandra omkring cin hufvudstads gator eller obemärkte resa ge. anom landet, och adervid visserligen erfarit åtaskilligt, som behöft rättas och hjelpas, men erefaritl det ensidigt och otillräckligt. Sedan härefter talats om den stora mängden regenter, som cobetänksamt stängt sig inom palatsets murar, atagande hofmännens lofoch rökoffer för fol