Aftonbladet – 10 augusti 1841, sida 2

VÄ MVMEMSSE fi ————L EN FEST FÖR RIKSDAGSMANNEN HANS JANSSON FRÅN ELFSBORGS LÄN I NORDAHLS HÄRAD. (Insändt utdrag af ett bref ifrån Dahlsland.) Måndagen den 49 Juli hade ett antal invå nare i Nordahls och Sundahls Härader af Elfsborgs Län, efter föregående öfverenskommelse, inbjudit Representanten för tvänne andra härade; inom samma Län, Riksdagsmannen Hans Jansson, som då besökte en slägting 1 trakten, til Rostocks helsobrunn i Gunnarsnäs socken, föl att der få öfverlemna honom en äreskänk, der de hade sammanskjultit, i afsigt att betyga honon sin högaktning för hans förhållande under sist förflutne Riksdag (Nordahls och Sundahls härader egen Riksdagsman var Lars Larsson i Bollungen) Redan straxt på eftermiddagen hade öfver tuser personer samlat sig på stället. Klockan sex an. lände Hans Jansson, i sällskap med några släg tingar och vänner, och emottogs dervid mec glada helsningar af den församlade menigheten hvarefter Kyrkovärden Anders Eriksson i År. nolfsbyn, å allas vägntir, yttrade till honom föl jande: Broder Hans Jansson! Ditt ädla, flärdfria och oegennyttiga handlings sätt icke allenast vid de 2:ne föregående Riks möten du bivistat, utan äfven, och isynnerhet vid det sistförflutna, har ådragit dig en vidsträk tare uppmärksamhet. Utan öfverdrift våga v tro, att denna uppmärksamhet icke stannat inom fäderneslandet, utan äfven spridt sig vida utom dess gränser. Det gamla Sverige är dock före. trädesvis intresseradt i denna sak; det har i dig fuvnit en man bland dem, som naturen utru. stat med vilja och förmåga att åtaga sig mensklighetens sak, och du har utfört den på et! för oss tillfredsställande sätt, så långt vår grundlagar och sambhällsförhållanden det med: gifvit. I alla tider har Försynen så ordnat, at: män funnits, som förstått sin tid och motsvara! dess förhoppningar; dessa män hafva dock icke alltid utgått från samhällets höjder — de hafvs lika ofta funnits i den bortgömda dalens koja bland dess ringa och obemärkta invånare. Du hyddans son! Du är bland dem! Du är den son följt med din tid och gifvit akt på dess fordrin gar; Du har förvärfvat dig vårt närvarande slägtes bifall och kärlek, — det kommandes tack samhet för dina mödor, af hvilka de skola skörda frukterna, och dina tänkesätt äro allmänt kunnige. Känsla för sanning och rätt har hos dig segrat öfver egennyttan, äfven då, när frestelserna lockat, och måhända mången annan fallit i snaran. Du har iakttagit moderation och skiljt dig från hämndbegär, utan att likväl åsidosätta sanningens språk, eller krypande smyga omkring uti nutidens meningsstrider. Fortgå alltid, redlige Broder! på denna bana och tröttna icke så länge Försynen förunnar dig krafter och förmåga c dertill. Du har nationen till stöd bakom dig, — gack oförfärad framåt, dit tidens manande röst och dina medbröders förhoppningar och förtroende kalla dig ! Glöm de oförrätter, det förtal, de många osanna rykten, som ilskan och afunden sökt påbörda och utsprida om dig, för att göra dina afsigter misskända hos folket. Sanningens ljus skall dock slutligen genomstråla dessa ondskans skuggor, och den slöja, som var ämnad att undandölja dina redliga afsigter, skall endast tjena till att sätta dem i en så mycket — 0 —R AVD RNNNTERRAAEST