Aftonbladet – 10 augusti 1841, sida 2

Indianerne äro beklagligtvis icke blott den moraliskt utan äfven fysiskt svagare menniskostammen, och derföre vill också deras civilisation icke rätt lyckas. Man lemnar dem intet alternativ, utan tvingar dem att antingen bli allt på en gång, eller att genast rymma fältet. Pådrifne af en i flygten framåt itande nation, skola de från ett hedniskt nomadfolk i hast låta omvända sig till kristendomen och till den Nordamerikanska demokratiska republikanismen, från jägare blifva åkerbrukare, från bjeltar krämare och speknlanter, eller mot en tusen gånger öfverlägsen makt föra ett förödelse-krig, som kränker menskligheten och trampar under fötterna alla religiösa och sedliga känslor. Hvem kan väl häraf våga koppas något godt, hoppas att en, shuru med de bherrligaste gåfvor utrustad menniskoras ej skall helt och hållet gå under. Vore de hvite, som stå i omedelbar beröring mediIndianerne, verkligen ett moraliskt folk, lifvades de af sann menniskokärlek, och sökte de i sin beröring med rödskinnen något annat än endast vinst, så kunde man snarare skrifva de många misslyckade civilisations-försöken på Indianernes räkning; men nu är det bekant, att invånarne på Förenta staternas s. k. vestliga gräns för det mesta bestå af ett förderfvadt utskum, som rymt för stölder eller skulder, mot hvilkas bedrägerier Förbunds-regeringens arm icke mäktar skydda le Indian-stammar, som lefva i fred med henne och äro mot henne vänskapligt sinnade. Man var tvungen att, på statens vägnar, tillsätta kuratorer för de stammar, som uppbära vissa annuieter, för att förekomma, att de utbetalda penningarne icke genast måtte falla i den röfvarhops vänder, hvaraf de omgifvas, och äfven då beIrogos och aflockades de på det oerhördaste sätt ina syndapenningar. Huru dyrt måste de icke etala sina usla ylletäcken, hvarmed de nu beläda sig i stället för deras fordna djurshudar! Juru dyrt måste de icke betala sitt bränvin, sin