Aftonbladet – 9 augusti 1841, sida 2

HÖGSTA DOMSTOLENS UTLÄTANDEN UTI DE VID FÖRRA RIKSDAGEN FÖRESLAGNA FÖRÄNDRINGAR I ALLMÄNNA LAGEN. Riksens Ständers underdåniga skrifvelse angående parters rättighet att från Rådstufvurätt samt Hofoch annan Öfverrätt m. fl kostnadsfritt återfå de af dem ingifne protokoll och andru handlingar, hvartill hufvudskrift finnes hos annan embetsmyndighet. Rikets Ständer förnyade deras genom skrifvelse den 47: November 14834 gjorda förslag till följande stadgande: Att part skall vara berättigad att från Rådstufvurätt, så snart samma Rätt, gehom dom eller utslag, antingen hufvudsakligen pröfvat del anhängigt mål, eller annorledes skiljt detsamme från sig, men uti konkursmål ej förr än domen vunnit laga kraft; från Hofrätt eller annan Öfverrätt, sedan uti derstädes anhängigt mål, dom elle: utslag af omförmälte beskaffenhet fallit, och lage kraft derå kommit; samt från Justitierevisionen uti derstäådes bevakadt och afgjordt mål, äfvensom från exekutionssäte i ärende, som der varit anhän gigt, kostnadsfritt återfå de al samma part ingifnd protokoll, utslag och andra handlingar, af sådan be skaffenhet, att hufvudskrift dertill hos vederbörand embetsmyndighet finnes att tillgå; kommande på vederbörande domstol eller exekutor att pröfva, hu ruvida andra handlingar, än de nu omförmälde måga, uppå partens begäran, bonom återställas elle icke, samt i förra fallet, huruvida återlemnande må ske emot bevittnad afskrift, eller derförutan. Öfver Ständernes först omförmälde skrifvelse det 47 Nov. 4834 hade Högsta Domstolens fleste leda möter yttrat: att de funno af nu gällande lag oci författningar något hinder i allmänhet ej äga run för återtagande af till Rådhusrätt och Kongl. Maj:t Befallningshafvande ingifne protokoll och handlin gar: men som i öfrigt ej mindre domarens, än äf ven partens säkerket i många fall kan bero af der förstnämndes rätt att qvarhålla och skyldighet at vårda de handlingar, hvarpå af honom meddelt beslut sig grunda, samt enär fråga är om handlin gar af den beskaffenhet, att deras återställande, u tan olägenhet, kan äga rum, det beror på vederbö randes pröfning i hvarje serskildt fall, att sådan medgifva; hvadan och då hvar och en är obetaget att antingen sjelf afskrifva eller afskrifva låta elle emot lösen utbekomma afskrifter af dylika handlin gar, så att dessa för parterne alltid voro tillgäng lige, dessa Högsta domstolens ledamöter, som ick funnit någon grundad klagan förd öfver hvad hit tills för ifrågavarande fall ägt rum, ansett sig sakn