Aftonbladet – 6 augusti 1841, sida 3

— — — pen, och så bör ni vara.... Ni har ingenting ätit i dag... Er hand bränner... Ni har feber... Mathilda (med förtviflan). Ja, jag tror det.... men jag har velat så... mitt öde är bestämdt och om jag än skall dö, vill jag heldre fly än blottställa mig för min tants förebråelser. Edmond. Se der er vanliga häftighet... det ges intet medel att komma till rätta med er... För det första skall ni inte dö, min älskade vän... och för det andra... ponera det värsta... Ni träffar er tant, ja till och med sjelfva er far; hvad gör det nu? Ingenting kan hindra att icke ni denna morgon ensam afrest med mig från Paris... med extra post... och för familjens skull, ... för er egen reputation hjelper icke annat än ett giftermål... ett ordentligt giftermål. ..-. Mathilda (med smärta för sig sjelf). Han harj verkligen rätt i hvad han säger. Elmond. Ni gråter... det är icke detsamma gom svar... Mathilda, Mathilda! hon gråter än! (för sig) Ach min gud hvad de äro ledsamma dessa småmamsellerna. (högt). Ni vänder bort ert hufvud . ni vill inte se eller tala med mig. Mutlhilda (med qväfd röst). Nej, lät mig vara! Edmond. Som hon vill. Det är ingenting att öfverlägga om. Der se vi staden, som tyckes mig vara rätt bra, så mycket man kan urskilja i mörkret. Knappt nio, och icke ett enda ljus; alla menniskor sofya redan ... hvad det skall bli roligt att sofva i en småstad . . Mathilda, Mathilda! Hon svarar inte. ... Är hon trött ... mår hon illa? Det är hennes eget fel! Åka trettio lieues utan att äta något ! (Slutet följer.) — På den fransysk-spanska gränsen drifver man tvenne slag af handel, som uppkommit genom vv ÖR F man mn 4 22 Föltat APh