Aftonbladet – 6 augusti 1841, sida 2

Edmond. Ah, hon är inne i familjdrömmar. Mathilda. Min far... min far!... (vaknar upp) hvar är jag? Edmond. Hos mig, min älskade Mathilda! Mathi!da. Ack det är ni, min herre, Edmond. Ja, och vi nalkas Montereau. Mathilda. Montereau!... Det var der, mins jag, som tant sa att hennes son blef blesserad. (Betraktar landskapet omkring.) Ah min herre se då, se er då omkring! (med entusiasm) Hvilken beundransvärd utsigt! hvilken praktfull tafla. Denna stad under våra fötter: dessa löfängar der floderna slingra sig fram mellan albuskarna här och der. Ack så skönt! Edmond. Hvad heter den floden? Methilda. Det är ju två... a Edmond. Två?... det är öfverflöd! hvad heta e? Mathilda. De finnas ju i alla våra Geografier... IYonne och Seinen, som förena sig med Montereau. Vet ni inte det? Edmond. Nej, på min ära. Mathilda. Postiljon, kör inte så häftigt... jag måste än en gång betrakta den sköna utsigten! Posti!jonen År det inte grannt? Det var på denna höjden den franska armeen stod, då fienden anföll oss. Mathilda (afhbör honom med intresse). Var det så! Postiljonen. Ni ser der ett träd som blef afskjutet med en kula... nu finnes der bara stammen var. Mathilda. Kanhända det var der min kusin blef sårad. Postiijoncn. Der, just der stod han med sin grå rock och kikarn i hand. Edmond. Hvem, Bonaparte! Mathilia (med värma). Kejsaren... det var der han brottades med hela det koaliserade Europa. Postiljonen. Österrikarne vid början af bron... Och då de franska batterierna börja dåna... bom . bom... bombom ... ah ni skulle ha sett hur de föllo som strö! hur de blefvo körda öfver bron de hundarna till kajserliche ..-. och då prinsen af Wärtemberg med sitt kavalleri skingrades på fältet sen! Mathilda (entusiastisk). Hvad det måtte varit