Aftonbladet – 5 augusti 1841, sida 2

RR AES Nan tr rasa nns nr nns Mathilda. Aldrig! Jag blir rädd för er, då n talar så. Edmond. Nå väl, jag får väl åtminstone hålla e hand ... trycka den till mit hjerta?...-. Mathilda (rycker den till sig med häftighet). Nej det var inte det, som ni lofvade, som jag väntad af er ... och om ni inte i ögonblicket förändrar er sätt ... känner jag, att jag skall hata er ... afsk er... oss Edmond. Förlåt, förlåt! Men hur kan man bi behålla sitt hufvud och sitt förstånd, då man sitte vid sidan af den, man tillber? Bör icke kärleker ursäkta de fel, som den låter begås? Är ni ond på mig ännu, Mathilda? Mathiida. Jag vet inte rätt ... men håll er dei långt bort från mig i andra börnet. Edmond. Ni vill inte förlåta mig? Mathilda. Det kommer att bero på er sjelf. Jag får se.... Edmond. Ack! min kärlek och min ömhet... Mathilda. Jag vill inte mer höra talas om dem jag fordrar att ni inte talar om dem alls. Edmond. Och hvad skall jag eljest tala om? Mathilda, (med otålighet). Om hvad ni vill, on allt annat. År det då omöjligt för er att vara älskvärd utan det der? Edmond. Nej, visst inte. Mathilda. Nå, så var det då. Edmond (i förlägenhet). Var det ... var det ... de är lätt att säga. Men man behöfver ändå ett föremål Mathilda (kallt). Ni har dem ju alla till er tjenst (Lång tystnad.) Nå väl, min herre?... Edmond. Nå väl, mamsell, jag vet icke ens hvad Di fordrar af mig. Jag är icke van, jag, att hitts på qvicka och intressanta saker på stora landsvägen Men himlen vare iof! der se vi tornet i Melun (för sig). Det var f-n så bra. Posiiljonen. Vill herrn ta in på något hötel, eller ska vi stanna vid posten?