Aftonbladet – 3 augusti 1841, sida 3

gatan stötande Kolmätargränden, kring hvars öppning en stor folkskara stod församlad. Andtligen upptäcker man orsaken, nemligen några stycken gensdarmer, som släpade och drogo på en blodig och rifven sjöman, som icke ville låta arrestera sig, utan ideligen ropade: hvad har jag gjort samt kastade sig ned och vred sig för att komma lös. Ef ter långvarigt stretande, hvarunder gensdarmerne, stundom med, stundom utan biträde, applicerade sina tag än å armarne, än å benen, på subjektet, som alldeles icke ville framåt, hade man ändtligen hunnit 42 å 435 alnar framåt gatan eller rättare rännstenen, då tåget började taga kräftgången, så att det återkom till samma hörn af Kolmätargränd, der det först framkommit. Då ökades larmet, hvaribland något hurrande blandade sig, och i samma ögonblick såg man gensdarmernas huggare friskt hugga omkring i den sammanpackade hopen. En gensdarm med svängande huggare jagade en hop menniskor, af hvilka en skrek erbarmligt, ända fram emot rådhuset, der ham ändtligen stäfjade farten, hvilken lyckligtvis under vägen något hindrades af en framåkande kärra, så att åskådarne fingo tid att draga sig undan för den framrusande martissonen, som såg mycket förgrymmad ut. Imedlertid föll det sig så, att sjömannen, hvilken skulle arresteras, kom undan. Om detta skedde under det gensdarmerne gjorde sin gåpå-march på de kringstående , eller såsom de sjelfva lära uppgifvit, derigenom att man med våld slet subjektet ur deras armar, var ej lätt att urskilja. Det egentliga ögonmärket uppnåddes väl icke, men det berättas dock, att flera personer burit svåra ve dermälen af gensdarmernes tapperhet. Ibland andra beklagade sig en person, som bodde i huset, invid hvilket tåget stretat fram, att han erhållit en blessyr i handen, visserligen af lindrigare art, men dock utvisande, att huggarne hafva god egg. Anledningen till allt detta oväsende, skall, så vidt den af första polisförhöret i dag kunnat utrönas, hafva varit den, att två sjömansklädde personer å gatan funnits mycket fulla, fört oljud och ofredat förbigående, samt då de af polisbetjeningen ansattes, uppfört sig likaså mot dem, hvadan polisbetjenterne reqvirerat vakt af 4 gensdarmer och en korporal, som utan svårighet afförde den ena, men slutligen, på sätt berättadt är, måste lemna den an dra, hvilken tog flykten, och först i dag på morgonen åter greps. Gensdarmerne uppgifva, att 4 personer hjelpts åt att taga den gripne lös, och mot 2:ne af dessa förekommo ock vid förhöret starka anledningar. STNTRNRAT SOTSEKTARESTTSTE IA