Aftonbladet – 3 augusti 1841, sida 2

akas genom ej mindre försäljningen af lotter inom andet för utländska lotteriers räkning, än äfven senom enskilda lotteriföretag inom riket, äfvensom if det mindre ärliga spelsätt, som dervid understundom hegagnas, Rikets Ständer måtte hos E. K. M. anhålla, att all offentlig utbjudning och försäljning af lotter, så väl för utländska lotterier, som för något enskildt Svenskt lotteriföretag, måtte vid oetydligt vite förbjudas. Och då erfarenheten visat, att, ehuru lotterier för enskild räkning. till försäljning af fast och lös egeniom, blifvit genom Kongl. Rescripten den 7 Nov. 17530 och 48 Juni 4772 vid bestämåt ansvar förbudne, äfvensom fast egendoms försäljning genom lotteri måste anses otillåten alltsedan 1826 års slut, enär den tid, under hvilken sådan försäljning, på grund af Kongl. Kungörelsen den 20 April 1824, varit tillåten, redan då tilländalopp, utan att E. K. M. sedermera låtit derom utfärda någon författning, dessa förbud emot enskilda inländska lotterier likväl nu för tiden mer än någonsin öfverträdas, så att lottsedlar å fastigheter och hvarjehanda lösören allmänligen utbjudas och hållas till salu. samt jemväl flere för sådant lotterispel bildade enskilda inrättningar i tidningarne kungöras och öppet bedrifvas; då vidare redan genom Kongl. Kungörelsen d. 2 Augusti 1792, till befrämjande af ärbarhet och goda seder,, alla äfventyrliga spel blifvit helt och hållet förbudne, och det icke kan förbises, att lotterier, af hvad beskaffenhet de vara må, äro attanse såsom de mest äfventyrliga spel, enär dertill icke erfordras den ringaste skicklighet, utan spelets utgång endast beror af lyckan; då hoppet att kunna för en lägre penningeinsats göra en betydlig vinst, ofta förleder äfven helt och hållet obemedlade personer att på lotterispel uppoffra penningetillgångar, nödvändiga för fyllandet af egna och icke sällan deras familjers ourdgängligaste behof; samt då erfarenheten jemväl ådagalagt, att vid enskilda lotterier svek och bedrägerier understundom äga rum, oftast på det sätt, att den brottslige är oåtkomlig för lagen; alltså få, af dessa anledningar, Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet framställa sin önskan, att alla enskilda lotteriföretag, af hvad beskaffenhet de vara må, å fast eller lös egendom, måtte ytterligare vid betydligt vite förbjudas, samt att, i händelse Kongl. Nummerlotteriet icke kommer att afskaffas, det äfvenledes måtte förbjudas, att inrätta något lotteri, grundadt på detsammas dragningar; och som utländska lotteriföretag, efter Rikets Ständers tanka, icke böra här i riket tillåtas mera än inländska, helst sådant skulle vara så mycket mera betänkligt, som utöfvandet af kontroll, i afseende å utländska lotterier, här icke är verkställbart; alltså och då desamma, utom de ofvananförde olägenheter, som lotterier, lika med andra spel, i allmänhet medföra, onekligen draga betydliga penningesummor ur landet, utan att derför lemna någon annan motsvarande valuta, än en i de flesta fall sviken förhoppning om vinst, få Rikets Ständer jemväl hos E. K. M. underdånigst anbålla, att det uti Kongl. Brefvet den 41 December 4783, kungjordt genom Kongl. Kommerskollegii Kungörelse den 28 Januari 1784, stadgade förbud emot försäljning af lotter här i riket för utländska lotteriers räkning måtte, med upphäfvande af Kongl. Brefyet den 6 Juni 41826, varda till dess kraft och verkan förnyadt. — ——— rr —