letta afseende hafva de sist församlade Ständerna öfverensstämmelse med den omvårdnad för lä karevården på landet, som de redan vid förr: riksdagarne visat, och för hvilkens förbättrand Rikets Ständer anslagit ökade tillgångar, besluta följande, hvarom en så lydande skrifvelse handlar Rikets Ständers skrifvelse, angående befordriugs rätt för Läkare, som åro antagne för sjuk vården inom mindre samhällen på lande S. A. K. Då det redan temligen allmänt visat sig, att dei på Statens bekostnad ordnade läkare-vården inga lunda är för behofvet tillfyllestgörande, utan enskild läkare för menigheter eller inrättningar måst anstäl las på dessas bekostnad, ech denna utväg skulle u tan tvifvel ännu vidsträcktare begagnas till förde för den allmänra helsovården, om svårighet ick mötte genom läkares obenägenhet att åtaga sig så dane befattningar, då de icke derföre få beräkn befordrings-rätt vid ansökningar om andra läkare tjenster; så, och enär en sådan förmån synes dest heldre böra dem förunnas, som deras verksam het och insigter ofta anlitas lika mycket, som vi förvaltningen af läkare-tjenster, hvilka af Staten be kostas, och deras befattningar dessutom äro ful jemförliga med stadsläkare-tjenster, för hvilka en så dan förmån redan är medgifven, få, på grund härs och med anledning af derom väckt motion, Riket Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, a läkare, som, efter enskilda aftal, anställas hos me nigheter eller för bruk, fabriker eller andra sådan inrättningar å landet, för hvilka en större arbets personal är upptagen, med vilkor, att, innan en så dan läkare anställes, Sundhetskollegium yttrar si om hans competens, samt för öfrigt, att läkaren, fråga om vaccination, medico-legala besigtningar oc sjukvården vid inträffande farsoter inom hans tjenst görings-ort, är, lika med de på stat anställde lä karne, -kyldig att ställa sig till efterrättelse veder börande embets-myndigheters föreskrifter. — VN