Aftonbladet – 2 augusti 1841, sida 2

sätta och afskeda embetsmän. 41809 års lagstiftare, i sin paniska fruktan att genom några inskränkningar förlama verkställande makten, befästade detta konungamaktens prerogativ, och betryggade, endast i några fall, menigheternas rättigheter: t. ex. städernas, att uppgöra förslag till borgmästare-tjenster; konsistoriella gäll, att välja sina kyrkoherdar; ; stiftens presterskap, att få någon af de på förslag till biskopsembeten uppförda utnämnd, o. s. v. Imedlertid hade sannolikt ingen föreställt sig, att ett så stort spelrum åt godtycket, som sedermera visat sig, skulle kunna härledas ur tolkningen af de obestämda ordalagen i 28 Regeringsformen, deri det, i sammanhang med stadgandet om Konungens rätt, att utnämna till embeten och tjenstery, heter: adock böra vederbörande förut (nämligen innan Konungen utnämner) med förslag hafva inkommit, der sådana hittills egt rum,. Atmins stone visar lydelsen af 33 S, angående Rådgifvarnes pligt och rätt att yttra sig öfver bexs fordringarne, att lagstiftaren tänkt, det vederbörande myndigheters förslag skulle, der ej serdeles skäl till annat förekomma, tillvinna sig någon inflytelse på befordringsväsendet. Det är likväl allmänt kändt, huru i detta afseende i sednare tider tillgått, i fråga om de flesta platser af någon betydenhet; och det kan ej undfalla allmänna uppmärksamheten, att den öfvertygelse, som i följd häraf småningom blifvit rådande i landet, att ej skicklighet och förtjenst, utan endast relationer och gunst afgöra de sökandes öde, utgör den mest demoraliserande kräfta för sambällets framtid, på samma gång som det nedsätter förtroendet till Regeringen hos allmänheten. Men det har ännu ett tredje, om möjligt, ännu värre ondt med sig, nämligen att detta förtroende förstöres hos embetsmännen sjelfva. Ty man kan taga för afgjordt, attäfven mängden af desse, ja! alla de, som icke omedelbart ega några höga och mäktiga kotterirelationer, måste vara intresserade, att se sträng rättvisa utöfvad och dugligheten framhållen i befordringar; och om man i det afseendet måste medgifva, att 1756 års författning icke uppfyllde allt hvad man önskade, så kan ändå i de mesta fall antagas, att den, som har de flesta tjenste-meriterna vid ansökningen till ett embete, är fullt ut och mera skicklig dertill, än den, som kommer dit alldeles främmande. Ja, det är gifvet, att i samma mån embetsmän på underordnade platser vinnlagt sig om de kunskaper och den erfarenhet, som fordras för deras fack, i samma mån måste de harmas, om de högre platserna beklädas med medelmåttor till karakter eller insigter. Det är af dessa anledningar, som vi anse oss kunna, ibland de vigtigare beslut, som Rikets Ständer vid denna Riksdag fattat, räkna den redan vid en föregående Riksdag gjorda och nu förnyade begäran, som innehålles i nedanstående: Rikets Ständers skrifvelse, angående förändring af författningarne om grunderne för befordran till civile embeten och tjenster. Sedan Rikets Ständer, vid 1830 års Riksdag, hos E. K. M. underdånigst anmält behofvet af en författning, hvilken, med lika ordning och fullständighet, som det till närvarande statsskick mindre lämpliga tjenstebetänkandet af år 1756, omfattade alla, i afseende på civila befordringsmål, nödiga föreskrifter, men någon författning i ämnet likväl sedermera icke blifvit utfärdad, förmodligen af den anledning, att den förändrade organisationen af styrelseverken ännu icke blifvit fulländad, så, enär det, till följd af de förändrade förhållanden, som inträdt, i samma mån organisationen fortgått, visa sig allt mera angeläget, att en derefter lämpad lag om befordringar utfärdas, och denna angelägenhet utan tvifvel vunnit än ytterligare vigt, genom den vid närvarande Riksdag af E. K. M. och Rikets Ständer antagna förändringen i Statsrådets organisation, då den dervid förutsatta ansvarigheten för statsförvaltningen synes ovillkorligen påkalla närmare bestämmelser om den rätt, som tillkomme hvarje förman, i afseende på valet af underlydande tjenstemän, få Rikets Ständer, med åberopande af den förut gjorda underdåniga framställningen, hos E. K. M. ytterligare i underdånighet anhålla, att E. K. M. täckes låta utfärda en, efter närvarande förhållanden lämpad lag, om civila befordringar, hvilken tydligen bestämmer den rätt, som förmän härvid tillkommer, i afseende på dem underlydande tjenstemän, samt antyder de grunder, hvarefter sökandes befordringsanspråk böra bedömas. föstdoskstsennstetedeitskenetvinknsokns — Vårt lands aflägsenhet från de egentliga verldshändelserna, tillika med dess nuvarande obetydlighet i den stora politiska vågskålen, äro