Aftonbladet – 2 augusti 1841, sida 2

afstånd Pyrengernes blåaktiga berg med sina hvit: toppar. Markisinnan och hennes dotter mottogo mig mec den mest älkvärda artighet. Generalen den mar bvar dag hemväntade, befann sig ännu i Bareges men huru stor blef icke min förvåning då jag vic inträdet i salen märkte Hr Henrik Castelnau, sittan de på en soffa med en tidning i handen. — Generalen har skickat honom hit, sade markis innan för att föra depecher till guvernören i Pai och hemta nyheter från Cecile, som varit mycke sjuk. — Har Generalskan det! utropade jag nu. — Det är ingenting, hon är nu mycket bättre och Henrik kan icke bo på annat ställe än här, un. der det han inväntar generalen; detta är för öfrig generalens bestämda vilja, och vi ba en hel vecks hvarje dag väntat hans återkomst. . — Hr Castelnau har då varit här åtta dar, sade jag, och grefvinnan, som tycktes gissa mina tankar skyndade att svara: — Ni känner icke min dotter, min herre... jag har dessutom ständigt hållet henne sällskap. Hon sade sannt. Cecile arbetade i,salongen Hen nes mor var der ständigt närvarande; icke en gån; på promenaderna var Henrik ensam med henne. Har sökte icke heller tillfälle dertill. Hans hållning och manår voro beundransvärda Allt andades den ömmaste tillgifvenhet, de mes trägna omsorger; men icke ett ord, icke en blicl skulle för ett fremmande öga kunna förråda han: själs hemlighet. Han hade till och med återvunni sin glädtighet och var mindre tankspridd; han del tog i samtalet och då först mårkte jag att han va mycket älskvärd, och mycket instruerad och att har med en utmärkt blygsamhet förenade den ädlaste oct behagligaste karakter, de mest upphöjda tänkesätt med ett ord en mängd goda egenskaper, som jag dit ills icke märkt, och som nu strålade i all sin glans