ankomsten gjorde han en spatserridt, och ehuru det var den sjunde dagen i veckan då negrerne vanligen sköta sitt eget arbete, fann han likväl många af dem sysselsatte på sockerrörsfälten. oDeras utseende, yttrar han, ,vittnade om styrka och munterhet och på alla mina frågor erhöll jag tillfredsställande svar. Jag tog mig friheten göra en påhelsning hos Hr Claxton, generalprokurator, och en mycket ansedd man. Hans meddelanden om verkan af emancipationen voro glädjande. Bland annat berättade han, alt han ägde ett litet gods, som kort före emancipationen icke, med slafvar och allt, kunde skattas till högre än 2000 P. St. men att han nu icke skulle sälja det, utan slafvar, för 6000 Pund. Ettsådant egendomarnes stigande var allmänt, om ej öfverallt lika stort, som det nu anförda. Jag frågade presidenten Crook och några andra, om det ännu fanns någon på ön, som önskade slaf-. veriets återinförande: säkert icke en endav, sva-, rade de. Dagspenningen uppgick här, oberäknadt de ofvanomnämnde förmånerne af boning m. m., till 7 å 9 pence. Negrerne kunna likväl, utan att synnerligen anstränga sig, bringa den till dubbelt och tredubbelt genom öfverarbete, och göra det äfven rätt ofta, emedan de arbeta vida mer sedan de blifvit fria. En ansedd plantageägare slöt sitt ganska förmånliga omdöme om emancipationen med de orden: de (negrerne) skola förrätta en oberäkneligt stor qvantitet arbete mot serskild betalning. Förf. bemärker att detta redan frambragt mycken komfort för negrerne och anför för denna utsago en tillförlitlig persons vittnesbörd; vår vän Cadmanx, säger han, som lefde här då slafveriet fanns, 4826, har nu, efter frihetens inträdande återvändt, och ban försäkrar, att förbältringen i kläder och föda är förvånande (prodigious),. Icke mindre förmånlig bar friheten visat sig för handeln. År 4838 öfverstego tullintraderna dem för år 4837 med 4000 Pund, och år 4839 var öfverskottet öfver inkomsterna 48538 mer än dubbelt så stort, hvilket härrört af den ökade komsumtionen hos negrerna. Den enda ofördelaktiga följd af emancipationen, förf. hörde citeras var, att mindre ägg och fjäderfä än tillförne införes till städerna, emedan negrerne sjelfve förtära dessa artiklar. Förf. hade vidare tillfälle att på Antigua, Dominica och Jamaica erhålla ytterligare bekräftelse på sin erfarenhet om de goda följderna af slafvarnes emancpation. Isynnerhet var detta händelsen på detvenne första öarne. På Antigua var stigandet i plantagernes afkastning högst märkvärdigt. Under de sista 5 åren af slafveriet producerades per medium 42.189 oxbufvud socker; under de 3 första åren af friheten gjorde produktionen per medium 413,345 och 1839 steg den till 22,383. Andra produkter hade ökat sig i ungefär samma proportion. Genom hvilkas händer hade dessa stora skördar blifvit frambragta? frågar Förf. Genom deras, som blifvit utskrikna såsom en lat objelplig mennisko-race, genom negrerna. Och hvad har varit driffjedern? En måttlig arbetslön.. På Dominica möttes Förf. af ett talande exempel på de svartas håg att blifva undervisade. En dag,, berättar han, omringades vi af en stor mängd negrer, som bad en fru om en skola: vi äro hungriga efter en skola, yttrade de, och vilja ej längre vänta,. Huru allvarligt de mente dermed, erfor man genast, då de erbjödo sig att månadtligen sammanskjuta 8 dollars till lärarens aflöning. På Jamaica fann Förf. tillståndet sämre, raen tillskrifver detta den omständigheten, att ägarne till jorden uppehålla sig i England och lemnat uppsigten åt förvaltare. I slutet af Gurneys bref förekommer en parallel mellan tillståndet på Engelsk-Vestindiska öarne och de slafhållande staterna i Nordamerika, hvilken är nog märklig, för att här ej böra uteslutas. Den lyder så: 4) I Vestindien äro de emanciperade negrerne goda och välsinnade arbetare på sina fordna ägares gods; i Virginien och Carolina gå , af slafvarne alldeles sysslolösa och den öfriga tredjedelen arbetar så litet som möjligt. 2) Af dea erfarenheten att 300 slafvars arbete ej kan värderas högre än arbetet af 50 fria menniskor, följer, att slafarbetet faller sig dyrare, än de frias (300 slafvar, å per medium 500 dollars, representera ett kapital af 150,000 dollars, och efter 6 procents ränta, en årlig utgif al 9000 dollars, och då dertill lägges en lika summa för underhållet, kosta 300 slafvar årligen 418,000 dollars; en fri arbetares veckolön är 3!, dollars, eller för 350 arbetare om året 9000 dollars, således en besparing af 9000 dollars). 3) Jordegendomarnes värde i Vestindien befinna sig i ett hastigt stigande; i unionens slafhållande stater i ett ständigt fallande. 4) De fria negrerne föra ett i alla hänseenden angenämare och lyckligare lif än slafvarne. 3) Bland de fria negrerne herskar sedlighet och lärgirighet; bland slafvarne osedlighet och en påtvinPR rn Rn Pet 13:de ELubeckska ana vincton KA HA rm