farenhet, och lemna här det omtalade utdraget : al Gurneys bref. I December månad 4839 besökte förf. SantaCruz, som tillhör Danmark, och der slafveriet ännu existerar. Slafvarnes antal uppgick till 49,000 och utgjorde 2; af befolkningen. Under den förra grymma bebandlingen hade antalet beständigt aftagit, men nyligen hade regeringen gjort några inskränkningar i denna behand-! ling, som något förbättrat de olyckligas ställning. Slafvarne få ej arbeta längre än från 6 på morgonen till 6 på aftonen, uppsyningsmannen får blott begagna en tamarindkäpp, och husbonden eller bans inspektor få ej applicera; mer än 42 slag af daggen eller ensligt fängelse. Daggen är dock ett grymt plågoredskap och slagens inskränkning till 42 lärer blott bero på! guvernörens v. Scholtens befallning. Slafven äger rätt att friköpa sg och taxeringsmän äro: för den händelse att tvist uppstår om lösningspriset, tillsatte. Genom dessa menskliga åtgärder har väl aftagandet i slafvarnes antal upphört, men de stå dock i alla hänseenden vida under de frigifoa i Engelska kolonierna. En ,tadelvärd inrättning förefann förf. i de så kallade söndagsmarknaderna,: slafvarne strömma då hopvis till staden att försälja frukter och andra liffemedel och dessa bortbytas mot spirituosa. Man hade imedlertid beredt sig på, att regeringen skulle proklamera slafveriets afskaffande, sju hus voro under byggnad att tiena slafvarne till skolor och kapeller, och flera slafägare låta undervisa sina slafvar i läsning och kristendom, hvilket länder herrarne sjelfve till vinst. I På S:t Thomas, som dernäst besöktes, stod I vida värre till. Få gifta slafvar finnas der, säger förf., och liderligheten har tagit alldeles öfverhand. Värre är ändock att Spanska och Portugisiska slafhandlare icke fritt inoch utlöpa till och från denna ö, utan till och med ofta köpa det nödiga krutförrådet af sjelfva fästiningskommendanten. I Den 34 Dec. anlände förf. till den lilla EnI gelska ön Tortola. Med spänd mnyfikenhet, yttrar förf., beträdde vi den första brittiska ö, der vi skulle finna emanciperade negrer. Bland jen befolkning af nära 3000 funnos knappt 200 hvita, och jag har ej hört att denna disproporItion medfört något äfventyr. Vi hade bref till Dr Dyett, fredsdomare med lön och en af de största plantageägare. Alla af denna klass häl-; sade oss hjertligt välkomna och betogo oss genast all fruktan, i det de försäkrade, att frihej iten hade god verkan på Tortolan. Först besökte vi en skola för negerbarn, under socknepresten Bolts inseende: vi funno allt i god ordning och barnen besvarade alla frågor till! I vårt synnerliga nöje. Derefter besökte vi fängelset: vi funno der en domare eeh en fång.vaktare, men blott en enda fånge. Också erhöllo vi den underrättelsen, att efter emaneipationen förbrytarnes antal betydligen aftagit. Af! registraturen erfor jag, att under sednare hälften 4837 funnits 486 häktade för mindre förbrytelser, men under motsvarande tid 4839 blott 75, således en skilnad till förmån för emancipationen af mer än 30 proc. Hvad svårare förbrytelser angingo hade under en tid af 9 månader ingen en-; da sådan förekommit, utan domstolen haft verkliga ferier. Bland personer till hvilka vi hade rekom. mendationsbref, befann sig äfven en till åren kommen man, Hr Isaacs, som fordom varit president på ön, och nu egde betydliga plantager,; samt dessutom var ombud för herrar Reid Iri ving et C:o i London, som på grund af förpantI ning äro i besittning af en stor del af ön. Hr: Isaacs hade under sig 4300 ännu fria Negrer, och som han till följe af sin ställning och sina vanor tillhörde den gamla tiden, lade vi en syn-j nerlig vigt vid hans omdöme om de emanciperade Negrerne. Detta bestod i följande yttrande: I mina Negrer arbeta dugtigt, och jag har intet skäl till klagan öfver dem. Ett märkligt in-:; j kast mot slafveriet ligger i den händelsen, att Iderunder en så ansenlig del af ön öfvergått i I köpmännens och ockrarnes händar. Följande dagen begåfvo vi oss till presidenten Isaacs huf-; vudplantage. Jag såg der ett stort antal Ne-; j6rer, män och qvinnor arbeta på öfversta höjden af en kulle. Jag fann dem ganska flinka i: arbetet. De voro sysselsatta med det mödosamma arbetet att göra hål för nedsällning af soc, kerröret, och måste, i anseende till den branta I sluttningen, fast tilltrampa jorden kring hvarje hål. Alla bland sällskapet, som förstodo sig på detta slags arbete, förklarade, att det blifvit utmärkt väl utfördt. Arbetslönen var ganska ringa, nemligen blolt 6 pence (vid pass 24 sk. rgs), och något mer under skördetiden. Men utor : den kontanta lönen, bekommer arbetarn en hydda, en trädgårdstäppa och tillräckligt bete, hvilket anses utgöra dubbelt så mycket som lönen. En annan gång besökte vi några af de under vår vän Isaac Thomas uppsigt stående gods, och funno sockerplantagerna mycket väl ansade. Vår vän, sysselsatte 250 fria Negrer och försäkrade, att: han icke ägde den aldra ringaste anledning till obelåtenhet. Räkenskaperne utvisade en betyd-; lig vinst till förmån för det fria arbetet. I Förf. aflade nu ett besök på den så kallade; Afrikanska kolonien i Kingstown-Bay. Den bestod af flera hundra Afrikaner, som blifvit befriade från uppbragta slafskepp och af brittiska regeringen fått sig nämnde plats till boI ningsort anvisad. Man hade berättat mycket jom eländet inom denna koloni, men förf. fann I dess invånare mycket anständiga och väl klädda. I I I