Aftonbladet – 26 juli 1841, sida 3

Inspektor Lindberg förklarade då, att han ansåg sig, såsom iklädd husbondens makt och rättigheter, hafva varit lagligen befogad, att på sätt som skett, bestraffa Anders Larssons vårdslöshet i tjensten och hans sturska uppförande, äfven med afseende å nödvändigheten att för framtiden afböja ett sådant oskick, som numera skulle vara bland den tjenande klassen temligen vanligt och syntes antyda en upplösning af husbondeväldet, derest icke någon gräns sattes för sjelfsvåldet. Anders Larssons busbonde, Mjölnaren Qvist, förklarade inför HäradsRätten, att han fann Anders Larsson förtjent af husaga för hans ofvsnanmärkte uppförande, och gjorde ingen invändning mot Inspektorns befogenhet, att utdela den. HäradsRätten förklarade: att då Inspektor Lindberg, såsom antagen förvaltare vid Björneborgs bruksegendom med derunder lydande qvarnverk, otvifvelaktigt varit berättigad atti denna egenskap å husbon dens vägnar hålla tillsyn och vård deröfyer, att alla earbeten ordentligen verkställes af husboendens under lydande arbetare och tjenstebjon, hvartill Qvist och hans tjenstehjonm äfven hört, förutan hvilken rättighet det åt Lindberg lemnade förtroende och uppdrag skulle hafva saknat all betydelse, samt upplyst och ostridigt vore, att Anders Magnus Larsson ådagalagt opålitlighet och vårdslöshet i dess föresatta sysslor, äfvensom att han, vid erhållen föreställning derom, bemött Lindberg, sin förman, med sturskhet, samt att Lindberg sålunda icke saknat laga anledning att derföre näpsa Anders Larsson mod lämplig och skälig husaga, destohellre, som densamma egt rum i närvaro af Anders Larssons närmaste husbonde, mjölnaren Qvist, hvilken sjelf funnit honom deraf förtjent; ty, och enär denna husaga icke tillvägabragts med otidig stränghet och öfverdrift, eller bevisligen medfört lamhet eller lyte å någon Anders Larssons kroppsdel, pröfvade Häradsrätten, med tillämpning af grunderne för 15 kap. Missgerningsbalken samt 40 8 uti Legostadgan d. 23 Nov. 4833, rättvist. att den emot Lindberg i detta mål anställde talan ogilla. Anders Larsson besvärade sig hos Svea HofRätt, som, genom utslag d. 40 Juli 41838, yttrade: att enär, genom hvad Anders Larsson vidgått och vittnena berättat, upplyst vore, att Anders Larsson vid ifrågavarande tillfället, eller d. 41 April 4837, i qvarnen vid Björneborg tilldelat drängen Anders Larsson åtminstone 2 kindpustar och 2 slag öfver ryggen, deraf dock blånad eller blodvite bevisligen icke följt; ty och då Anders Larsson vid berörde tillfälle varit i tjenst, icke hos Lindberg eller Kammarherren Nordenfeldt, utan hos Mjölnaren Qvist, vid hvilket förhållande Lindbergs ifrågavarande åtalade förfarande icke vore att hänföra till husaga, som husbonde egde att gifva tjenstehjon för visad försummelse eller annat oskick, funne Hofrätten. med ändring af Häradsrättens utslag, det skulle Lindberg för omförmälde 2 kindpustar och 2 slag utan åkomma, jemlikt 35 kap. 3 och 4 8S Missgerningsbalken, böta 6 mark för hvardera, eller tillhopa 6 daler med 2 Rdr Bko. Högsta Domstolen åter, der målet afgjordes d. 44 sistl. Juni, pröfvade skäligt att, med ändring af! Hofrättens utslag, gilla Häradsrättens beslut. HJ—L