Aftonbladet – 26 juli 1841, sida 2

merberg hade väl sökt burskap, men Embete hade satt sig deremot. Ena vacker dag inställer sig en mäktig man nämligen stadsfiskalen i Skråköping, landsfiska len Preijare, i den lilla kojan, der Timmerber; bodde. De små barnen kröpo upp i den gaml: gummans knä och gömde sig för den mäktig: mannen, som behöll hatten på hufvudet, stad nade midt på golfvet och fixerade gruppen. sHvaj är Timmerberg? sade han med sträng röst. Hai är ute hos Handelsmans, här bortas, svarade gumman och pekade utom det lilla, dunkla och lappade fönstret. Jasån, genmälte fiskalen, de är bra; men hvad gör du här käring? Jaj sköter småbarnen, svarade gumman darrand och slöt dem intill sig, liksom fruktade hon at blifva sliten ifrån dem. Du får inte vara här sade fiskalen, ety magistaten har beslutat, at du skall vräkas; Timmerberg får bli qvar, til dess borgmästarens lada är färdig, men du skal strax packa dig till din ort.s sHerre Gud, sade gumman och ett par klara tårar glänste i hen. hes ögon. sHerre Gud, jag har ingen att lit: till, jag är gammal och svag och orkar intet utom sköta barnen; hvart skall jag fly, för at dö?, — Dö hvar fan som heldst, ropade fiska. len; astaden har nog tiggarepack att föda oct begrafva, utom dig, du är inte född här och hai aldrig varit skattskrifven här, utan skall begifv: dig till din födelseort. — Min födelseort, sade gumman, singen känner mig der eJaså, dv disputerar mot Magistratens beslut, det skall kosta dig dyrts; han gick och slog dörren i lås. Afven en gammal gumma kan vara vacker, kan Ull och med vara skön vid sina sjuttio ir,