let af September böra de upptagas och omplanteras så vida de hunnit mogna, d. v. s. så vida de upp hört att växa, hvilket lätt kan ses deraf, att grenar ne då formerat topp-ögon. Skulle åter vegetatio nen vid denna tid ännu fortfara, måste man upp skjuta omplanteringen till nästa vår. Detta uppsko blir ofta nog nödvändigt, emedan plantorna, när d ej hunnit få sitt träd moget, frysa bort om vintern ifall de om hösten blifvit omplanterade, och gå der efter förlorade. Äro de ej omplanierade, men ändi affrysa, så lefver dock roten -merendels och skjutei nya skott. Når sommaren varit torr och varm, stad gås trädet hos dem och de upphöra i rätt tid at växa. Sådana år kan omplantering ske om hösten Är åter sommaren våt, så sluta de ej att växa före vinterns ankomst. När kälen följande året är gången ur jorden, upp tagas plantorna, såvida ej omplantering redan om hösten skett, och omplanteras i rader med en fot: afstånd mellan hvarje planta och 48 tum mellan ra derna. Innan denna vårpiantering företages, beskä ras plantorna på följande sätt. Alla från stammer utgående sidoskott afskäras tätt vid deras ursprung Jikasom äfven: de ögon, hvilka bildat sig vid hvarjt bladveck. Stammen bör ej renas ifrån sidoskott hö gre än 42 tum. Om stammarne uppdragas högre blifva bären små och urarta inom få år till likhel med de vanliga vilda. Af rötterna afskäras endas! de yttre ändarne, som vid upptagningen råkat blifva skadade. Sedan omplanteringen blifvit verkställd, nedsättes en käpp vid hvarje planta, hvarvid stammen uppbindes. När löfven hunnit slå ut och plantorna skjutit skott i toppen, företages bildningen. På hvarje stam bibehållas 3—3 modergrenar; de öfriga bortskäras tätt vid sitt ursprung. Skötseln detta år består i noggrann renhållning från ogräs och ymnig vattning till Juli månads början. Innan buskarne följande året — det tredje — börja växa, afkortas modergrenarne, så att endast 2 till 3 tum lemnas qvar. När de fått löf, företagas åter en skärning, hufvudsakligen bestående deri, att blott 5—3 modergrenar qvarlemnas och alla öfriga smärre skott och löf borttiagas. Om alla skotten bibehöllos, blefve det för tätt med löf och qvistar. Emedan qvistarne på de flesta stickelbärsbuskar böja sig bågformigt ned mot jorden, eller utgå horixzontel: från stammen, böra de understödjas eller uppbindas, såsom längre ned skall utförligare sägas. Fjerde året börja en stor del af buskarne att blomma och några att bära frukt. Detta sednare inträffar likväl icke vanligen förr än femte året. Skärningen fortsättes likasom det förra året. Den ena af modergrenarne afkortas likväl icke, utan får utvexa till sin fulla längd, så att den kan bära frukt, hvilken då tjenar till prof, hvad man af den nya busken har att vänta. I Mars eller April följande året — det femte — —teppas förra årets modergrenar till: 49—18 tums längd från moderstammen och bindas i någon al de former, som jag nedanföre skall uppgifva. Skärningen, sedan löf och qvistar framkommit, sker såsem föregående året. På de qvistar, som detta år bära frukt, böra toppskotten bibehållas, för att derigenom öka buskens krona. Men skulle ej från teppögat skott utskjuta, kan man bibehålla ett al dem, som framkommit närmare till stammen. I intet fall böra buskens modergrenar ökas till flera än fem; ty derigenom skulle det bli för tätt med lö! och qvistar, så att de fruktbärande skotten för kommande året ej finge den styrka, som fordras för att bära fullkomliga frukter. Sedan frukten detta år blifvit mogen, kunna buskarne upptagas och planteras på de ställen, der de skola blifva stående. Planteringen förrättas från slutet af Augusti till medlet af September. Omständigheter kunna inträffa, som göra, att planteringen kan förrättas intill sista dagarne af September. Men i början af Oktober bör planteringen af stickelbärsbuskar redan vara verkställd. Genom erfarenheten ä utrönt, att stickelbärsbuskarnes gröfre rötters fina sugkärl aftorka i jorden ungefärligen på den tid, då bären mogna. Uti detta roöthvilände tillstånd: förblifver. busken till medlet af Oktober. Sedan: jorden erhållit fullkomlig höstfuktighet, börja de nya sugkärlen att utkomma från rotens yttre spetsar, äfvensom ifrån de gröfre rötterna. Verkställes planteringen under rothvilningstiden, så hindras busken icke, genom omplanteringen, hvarken i växt eller fruktsättning för kommande året. Skulle September månad vara torr och varm, böra de utplanterade buskarne vattnas fiera gånger, så attjorden hålles fullkomligt fuktig, hvarigenom de nya smårötterna snarare kunna utveckla sig. Ville man följa vanliga methoden, skulle omplanteringen ej verställas innan löfven affallit. Men som löfven på stickelbärsbuskar oftast qvarsitta ända tills de unga rötterna äro bildade, och buskarne, om de omplanteras under sugrötternas första bildningsperiod, blifva mattade för följande år, så att de ej förmå hvarken sätta frukt eller skjuta nya fruktqvistär; så synes deraf, att den vanliga planteringstiden är oriktig. Skola -stickelbärsbuskar bibehållas rikt bärande och gifva fullkomligen mogma frukter, så bör jorden gödas årligen med färsk boskapsgödsel, helst med kakor, hemtade på ängar eller hågar, der boskapen betar, under sommaren samlade och sedan förvarade under taK, så att de ej utlakas af regn. I början af Oktober pålägges deraf ett lager till 2 tums tjocklek öfver-buskens rötter på så stor fläck, som gremarne iffån busken utsträcka sig. Följande våren .nmedgräfves. denna gödsel, ur hvilken en del af näringsämnet redan genom vintermusten kommit rötterna till godo. Årligen bortskär man 3—4 års hagen evarada IE KA sb A Pon ssaomt slastaeln:f