Aftonbladet – 26 juli 1841, sida 2

grisörespäföns (bonchretiens, Cuisse Madsme, Beurre gris) Om sättet att edla Cacteer, at Dr Alex. Berg i Berlin, är öfversatt af Redaktören ch måste, i anseende till den kritik den ger ifver den hittills följda methoden vid denna oding, vara mycket välkommen för nästan alla blomstervänner, hvilka merendels äga en eiler lera Cacteer. Underrättelse om utländska Handelsträdgårdar, ir rubriken på sjette artikeln. Den ger adresse på. trädgården Flottbeck, nära Hamburg, och på bolaget. för fröoch blomsterhandel, J. G. Booth och Komp. i Hamburg, samt refererar det märkliga, reqvirenter hos dem kan göra räkning på. Förf. lofvar, att efterhand komplettera denna artikel, hvilket skall bespara reqvirenier af trädgårdsfrön o. d. mycket bryderi. En nätt afhandling om stickelbärsbuskars uppdragning af frö och vidare behandling, 2f CO Stenberg, följer nu. Hr Stenberg är Trädgirdsmästare vid Landtbruksakademiens Experimentalfält och torde kunna anses som en af de utmärktaste practici i sitt yrke, hvari ban äfven eger vetenskaplig insigt. Han eger dessutom öfning i förmågan att meddela sig, emedan ban har ett viss antal lever, öfver hvilkas framsteg offentliga examina hållas, oeh då föremålet för nyssnämnde afhandling eger ett mer än vanligt allmänt intresse, hafve vi ansett oss göra allmänheten en tjenst med dess utväljande till profstycke; det följer bär nedanför. Häftet slutas med: en uppmaning till Svenska allmänheten, att deltaga i en aktieteckning för ett växthus å trädgårdsföreningens lokal; 1rädgårdsföreningens årsberättelse för 1840; förieckning på växter, som blommat i Upsala akademi växthus, 14840, Januari—Juni, samt en notis om P. J. Viandens tillverkning af blemkrukor i bufvudstaden. Genom dessa notiser synes red. bäst hafva ådagalagt, att han rätt uppfattat egensikapen af en tidskrift, som oumgängligen fordrar att den må kunna besvara frågan: hvad nytt för dagen ? Om Stickelbärsbuskars wuppdragning af frö och vidare behandling, af C. Stenberg. Att plantera och sköta bärbuskar, anses i allmänhet för en ringa konst. Man söker förskaffa sig de bästa slag, som i granskapet någorstädes förekomma, helst sådana, som af gammalt hafva samn af Engelska; man sätter dem i den jord, som tinnes, utan all serskild beredelse, att tillgå; msr låter dem växa upp i den form, de af sig sjellfvs taga, d. v. s. buska sig så yfvigt som helst, och sloka sina grenar ned på marken: man låter dem sedan fortfarande stå på samma ställe, utan all skötsel, utom att de möjligtvis blifva något år gödda med grof gödsel, som vårdslöst kastas öfver dem, och när de slutligen hunnit blifva väl grofva och risiga, samt bären vanslägtats och sammankrympts till häifien eller kanske blott fjerdedelen af den förra storleken, då ändtligen är man betänkt att föryngra buskarne genom våldsam sönderdelning af rötterna och en lika vårdslös plantering. Efter en sådan behandling borde man väl icke undra öfver äfven de bästa bärslags vanslägtning eller beklaga sig deröfver, då man dertill sjelf är Orsaken. Snarare synes det vara skäl, att något eftersinna orsaken till denna försämring, samt någon gång för sig sjelf framställa dessa frågor: hvarifrån bafva Engelsmännen fått sina förträffliga bärsorter? och hura bära de sig åt, för att bibehålla dem vid den fullkomlighet, som de uppnått? Svaret måste innehålla den kända erfarenhetssats, att all förädling af växter sker genom omsorgsfull frötägt och frösådd, samt de uppkomna plantornas neggranna och ändamålsenliga skötsel. Fortfar man att väl sköta de sorter man har, så bibehållas dessa visserligem oförändrade; men nya kan man endast få ger.om frösådd. En kort anvisning, hur man dervid bör förfara, har jag ansett böra blifva af nytta för de trädgårds-odlare; som i denna del af Iandtkuliurer vilja göra några framsteg. Till frösamling väljas de största, fullkomligaste, mest tunnskaliga bären, hvilka afplockas och läggas i ett luftigt rum, att fullkomligt mogna. Först när bären begynna ruttna, uttagas fröna på det sätt, att bären sönderkramas och köttet afsköljes i flere vatten, tills fröna blifva derifrån alldeles skiljda och rena. Så fort de äro rengjorda, sås degenast. Dröjer man dermed, så uppkomma de ej nästa vår. Skola de ej sås förrän våren, så böra de om höstem stratifieras i sand och förvaras i en torr källare. Den jord, i hvilken såningen förrättas, bör bestå af lätt sandeller lermylla, i hvilketdera fallet som helst fullkomligt mättad med gödsel året förut, innan der till fröskola begagnas. Göder man jorden samma höst, som fröet sås, så växa plantorna för ifrigt första året och affrysa merendels följande vinter. Fröna sås i rader, 4 å 2 tum mellan hvarje frö, och 8 tum mellan raderna. Platsen för fröskolan bör vara högländ, men jämn. Plantorna uppkomma straxt efter, sedan kälen om våren gått ur jorden. Till en början behöfva de ej annan tillsyn, än att de hållas rena ifrån Ogrås. Skulle långvarig torka inträffa i slutet af Maj. böra de ymnigt vattnas-morgon och afton i: 3—4 dagar, så att vattnet riktigt nedtränger i jorden. Sedan behöfva de ej ny vattning på 10—12 dagar. I medSEE SERENA ANY AON NTE NON va Rent denn as Ma hol 2 oo ss Mos ör Llactato fula Ant