Aftonbladet – 22 juli 1841, sida 3

förrådde detta tvifvelsmål, då satrapen fortfor med smärtfull rörelse och liksom förkrossad af djupt samvetsagg: Ack! min son! det förflutna är ej mer i min makt, jag har utgjutit så mycket blod, att dess ström följer mig, och jag vågar ej se mig tillbaka. Vid denna bekännelse, som påminde honom alla Alis grymheter, ville konsuln med en rörelse af ofrivillig fasa draga sin hand ur Alis; men denne betraktade honom med uttryck af så tröstlös sorg, att Fransmannen ej kunde stöta Viziren tillbaka. — 0! tro mig, min son — återtog Ali med af rörelse darrande röst — jag har eftersträfvat lyckan, och jag är öfverhopad af dess gåfvor; jag bar önskat mig seraljer, ett hof, ståt, välde, och jag har erhållit allt; om jag jemför min fars hus med detta palats, skimrande af guld, Vapen ock kostliga tapeter, borde jag finna mig på lyckans höjd; min storhet förbländar hopen: Alla dessa Albaner, som knäfalla vid mina fötter afundas den lycklige Ali af Tebelen , men om man visste hvad denna prakt kostar, skulle man ömka mig! .... Jag har offrat allt åt min ärelystnad; jag är endast omgifven af sådana, hvilkas familjer jag låtit mörda ....-.-. men bort dessa sorgliga minnen, mina fiender äro i min makt; jag ärnar vinna dem genom välgerningar. Min vilja är, all Eardikti blifver Albanisns blomma, och jag tänker att der tillbringa min ålderdom. Se der de sista beslut, jag fattat.... Jag föreslår dig icke, min käre son, att följa med på den resa, jag företager, men då jag snart återvänder, skola vi gemena samt begifva oss till Prevesa, för att der tillbringvårens första sköna dagar. Skrif, jag ber dig derom, hvad jag nu sagt till din ambassadör, ty mina fiender skola ej underlåta att svärta mig i Konstantinopel, och det är godt att sanningen kommer fram före deras beskyllningar ). La Efter detta samtal, skiljde Viziren sig från konsuln och steg i vagnen. (Slutet följer.) ) Pouqueville, Regeneration de la Gröce V. I. p. 407.