ber så mycket mer, emedan man länge varit skiljd ifrån dettamma.n Fullkomligt lugnade genom detta trolösa hyckleri, tvekade Beyerne icke längre att begifva sig till slottet Lac, der yppiga boningsrum blifvit dem beredda. .... Men, en gång inkomma i detta dystra näste, nedstöttes de der, och deras lik lemnades till föda åt fiskarne. Ehuru denna förskräckliga afrättving redan varit tillräcklig att sätta Ali i kejsardömets bann, skyndade han icke destomindre att afresa till Kardiki, som ännu alltid hölls besatt af hans trupper. Aftonen före denna resa fick han ett bref från sin syster Kainitza, som dragit sig undan till Liboovo, der hon fått underrättelse om stadens intagande. Vi hafva sagt, att ett blodigt öde tycktes hvila öfver denna familj, genom sina ogerningar värd att ställas i bredd med Atridernas. Vid Khamcos död hade Kainitza, för att lyda sin bror och tjena hans politik, som oupphörligt genom eröfringar och förbund sträfvade att närma sig Kardiki, utan all böjelse och endast för att befordra brodens blodiga och hämndlystna planer, gift sig med Soliman Bey af Berat, Kardikioternes granne och fordna bundsförvandt, mot hvilken Ali sedan länge närt ett djupt och fördoldt hat. Så gick Ali alltid till väga. Genom blodets och vänskapens barid sökte han först, att nära vid sin person fängsla sina offer, för attsedan desto säkrare kunna straffa dem. Två år efter denna förmälning blef Kainitzas gemål Soliman mördad af sin egen bror Ismaöl. .--och enligt Alis önskan äktade Kainitza brodermördaren, som i sin ordning skulle falla för satrapens Svärd. På detta sätt blef Ali herre öfver de begge brödernas besittningnr, hvilka i egenskap af arf öfverlätos till honom af hans syster, som med grym bekymmerslöshet delade, eller åtminstone lånade sig till så många brott, seende i dessa afskyvärda mord endast ett medel att försäkra