Aftonbladet – 21 juli 1841, sida 3

nästa såsom sig sjelf, och som icke gör sin pligt. Derföre hafva nu Toryvargarna fallit öfver dem, för att ruska på deras nattmössor, i hvilka de så länge snarkat, till mehn för deras nästa, och till stor gamman för Boby, råttfängarev. Och såsom det börjat med Tory-humbug, så skall det fortgå med Whig-humburg, tilldess slutligen John Bull reser sig i sin vrede, och med sin mäktiga arm kastar byket i hafvet., På ett annat ställe uppläses en lysning för Whigs och folket: Jag förkunnar härmed, att Engelska folket och reformvännerne i St. Stepbans kapell ämna med hvarandra ingå ett äkta förbund. Den, som har klander att häremot anföra, må anmäla det i god tid, och sedan hålla sig stilla. Viljen J hafva denna Whig-regering till eder politiska maka? — Ja! — Välan, dem som folkviljan förenat, skall ingen frihetens fiende åtskilja! Amen. — Dagens evangelium är hemtadt ur clistorien om Tories, hvilka dock icke äro några apostlar. Det var en gång en man i de ohjelpligas hus (öfverhuset), som het Melbourne, och denna man var Drottningen tillgifven och beskärmade folket. Då kommo en dag possesionaternes och bomullsspinnarnes barn till Drottningen och med dem Bob, råttfängaren. Och Drottningen sade till Bob: Hvarifrån hommer Du? Och Bob svarade och sade: Jag kommer och går till St. Stephan, och vill der sätta mig neder, och vara en myndig man. Och Drottningen sade till Bob: känner du Melbourne, min tjenare? Det finnes icke hans like; han tjenar Drottningen och tjenar folket. Och Bob svarade: Tjenar dig Melbourne för intet? Drottningen sade: Akta dig att röra vid hans säte. Och hon befallde Bob gå sin väg. Och drottningen fruktade mycket råttfängarens råttfälla. Och under det hon begrundade saken för sig sjelf, lopp en man hasteliga till, benämnd Russell, och sade: O drottning! vårt Underhus har också blifvit ett hus för sjuka och giktbrutna, och man miste upplösa det. Jag går in i staden, det nya Babylon, att söka mig en plats, der jag kan vara trygg. — Se här, min herre! några af de besynnerligheter, på hvilka man stöter i London vid hvarje steg. Man stannar, lyssnar, skrattar och går sin väg. Bredvid dessa scener, ofta fulla af kraftig men något trivial folks-humor, figurera med ett mera Attiskt salt karrikatyrerna af den snillrika signaturen H. G) Vill ni se den stackars Lord Johnny, huru han, såsom djefvul från Salamanca, med sina långa ben tager jettesteg för att löpa efter Peels skugga? Eller ser ni måhända heldre tre Londonska gatpojkar, med ansigtsdrag af Russell, Melbourne och Hobhouse, hvilka söka skydd emot ett störtregn under Pitts staty; och kommer så en lång polisbetjent, i hvilken man igenkänner Sir Robert (Peel har, då han var inrikes minister, organiserat den nuvarande förträffliga polisen i London) och säger till gatpojkarne: Packa er hän, här har ni intet att beställal Dessa äre detaljer, som kunna synas obetydliga, men de gifva en gladare anstrykning åt dessa veckors allvarsamma företeelser. Utgången af valen skall för öfrigt, i min tanka, förvandla den nuvarande oppositionen till regering. — ———— — CANTONS BELÄGENHET. Den flod, vid hvilken Canton är belägen, kallas af Chineserna vanligtvis Cantonfloden, och är genom kanaler förenad med angränsande provinser. Vid sitt utlopp bär hon namnet Tigris; viken, i hvilken den faller ut, kallas Bocca Tigris, och hos Chineserne Hou-mine. Man trodde förr, att flodens ringa djup icke tillät europeiska fartyg att segla längre upp, än till ön Whampoa, sem endast ligger 3 till fyra franska mil från Canton. De, som befarit floden, yttra sin hänförelse öfver den praktfulla grönska, som alla årstider betäcker stränderna. Dalarna, hvilka angränsa till floden, de kringliggande kullarna af hvilka den beherrskas, erbjuda en i sanning förtjusande anblick. Ofantliga risfält sträcka sig fierran på begge sidor de begge stränderna, i alla riktningar genomskurna af kanaler, så att barkerna, som från floden begifva sig till det inre af landet, synes sväfva i ett haf af grönska. Hela bugten betäckes, ända till den yttersta gräns, af en skog af master. Tusendetals fiskare söka här uppehälle för hela traktens befolkning. Huru långt man också seglar uppför Bocca Tigris, är man alltid omgifven af dessa fiskarebåtar. Största delen af dessa talrika familjer lemna aldrig sina båtar, hvaraf händer, att vattnet i grannskapet ir lika mycket befolkadt, som landet. Staden Canton har i sitt byggnadssätt mycken likhet med Peking. En inre del, omgifven med murar, innesluter förnämligast kejserliga autoriteterna. Örfverallt märker man, i följd af den stora handeln, en rörelse och liflighet, hvaruti ingen annan kinesisk stad kan jäfla med Canton. De främmande nationernas fakorier befinna sig i en fortlöpande linea på flodens venstra strand. Öfver ingången till hvarje faktori eser sig en hög mast, hvarpå dess nationalflagga Vajar. Faktoribyggnaderna äro vanligtvis endast en jåning höga, byggda af huggen sten eller tegel, och mgifves af ett skönt galleri, som vetter åt floden. ära yttersta utloppet af Bocca Tigris, på venstra tranden, ligger portugisiska besittningen Macao, om af Chineserna benämnes Gacu-Moon. — Utvandringarne från Tyskland till Förenta taterna, hvilka i början af året voro mycket hämade, hafva åter kommit i tilltagande, ehuru antalet f emigranter ännu endast uppgått till hälften afdet ptal som utvandrade år 1840, hvilket likväl icke ar det största. De nyaste underrättelserna från Aerika gifva vid handen, att en ny trakt öppnats sr emigrationen, nemligen Wisconsin, mellan 41 0 och 49 nordlig bredd, i vester begränsad af Misisippifloden, i öster af de begge stora sjöarne Mi Janw ludandaA an In oh