Aftonbladet – 20 juli 1841, sida 2

olemisera tydligen igenkännes på de lättfärdiga itationerna — så vida det allmänna och aldrig vederlagda ryktet är sannt, att nämnde man illverkat de famösa brochyrerna: Har Sverige nublicitet och publicister m. fl. Den ifrågavaande artikeln är nemligen föranledd af Presilentens i Förenta Staterna budskap till Konressen, samt af Aftonbladets yttrande att detta judskap utgjorde en intressaut statshandling. från detta omdöme utgår nu författaren, ör att lemna ett nytt prof på denna ögnaktighet och lättfärdighet i citationer, om utgör det utmärkande hufvuddraget i de ryssnämnda brochyrerna. Så t. ex. omtalas örst Presidentens yttrande ang. slafhandeln, att anledning finnes till den förmodan, att dena trafik är i tilltagande., Derefter heter det: Denna upplysniug är i synnerhet intressant för Aftonbladets Läsare, som erinra sig, ej mindre, vuruledes Aftonbladet förklarat, att slafveriet i Norra Amerika endast vore en lemning af cbördsördomar i gamla verlden, hvilka fördomar nunera, vid den stigande upplysningen i den nya, örsvunnit, än äfven ete. Vi kunne alls icke erinra oss, alt denna mening stått i Aftonblalet, men dess hopställning lemnar imedlertid ett litet nätt prof på upplösningsförfattarens egna method, att pådikta andra allt hvad han behasar. Det är nemligen alldeles icke omöjligt, att de egentligen med citationstecken utmärkta orden: cbördsfördomar i gamla verlden, verkligen funnits någonstädes och kanske på mer än ett ställe i de 40 årgångarna af Aftonbladet; men detta är ej nog för att försvara åberopandet af Aftonbladets omdöme: dertill fordras, att hela den här ofvan, med kursifstil utmärkta, meningen måste stått der, och först när artikelförfattaren kan taga fram hvar detta är att finna, har han bevisat att han icke ljugit. Men vidare: Presidenten talar om slafhandeln, det vill säga negerhandeln på Afrikanska kusten och slafvars införande derifrån till Amerika. Emot denna utrafik hafva Förenta Staterna lika som andra makter förklarat sig, belagt den med straff j sina lagar och ingått öfverenskommelse med andra makter om dess utrotande, och härpå syftar således äfven Presidentens yttrande om de verksamma mått och steg han vore sinnad att vidtaga till dess förekommande. Deremot tager artikelförfattaren i Biet saken så, som skulle Presidenten med denna uppgift hafva officielt bekräftat,, att slafveriet i Amerika vore i tilltagande, och söker härmed försvara ett af Aftonbladet förut anmärkt lika lydande yttrande i skriften publicitet och publicister,, oaktadt den, som pikerar sig af att hafva läst så mycket om, och skrifvit så mycket mot Amerika, borde veta, att frågan om de infödda slafvarnas befrielse eller den Afrikanska slafbandelns förekommende äro två olika saker. Han kan likväl icke rimligen vara och är säkert icke heller okunnig derom, dels att vi alltid betraktat slafveriets fortfarande i vissa stater af Amerikanska unionen och den fördom, som der råder mot den kulörta befolkningen, som en bedröflig fläck på deras förhållanden; dels att bemödanderna för slafveriets afskaffande äro långt verksammare inom Förenta Staterna sjelfva än i något annat land, och att otaliga personer der åt detta ändamål egnat sin verksamhet och månge uppoffrat både lif och välfärd, samt att dessas antal årligen tilltager. För öfrigt ser man häri, som i myeket annat ett exempel derpå, huru olika man bedömer förhållanden, som äro aflägsna och dem, som förekomma på nära håll. Det är visst uppbyggligt om man här får höra en hofmarskalk eller någon sådan person beklaga den stackars svarta befolkningen i Amerika; att de hvita ej vilja sitta bredvid dem till bords eller på spektaklet, eller i kyrkan, och det är äfven något motbjudande och omenskligt i denna fördom; men samme personer, som mest ömka sig häröfver, medan de försvara missbruken i eget land, skulle förskräckligt rynka på näsan, om någon på försök inbjöd några än så städade personer af en underordnad klass, t. ex. gesäller, till middag tillsammans med dem, eller om en dalkarl klef in i deras med vapen utsirade herrskapsbänk i kyrkan, äfvensom man kan vara säker på, att de skulle tillhöra de mest fördomsfulle om de befunne sig i Amerika. s— en