Aftonbladet – 20 juli 1841, sida 2

KARDIKI. ) AF EUGENE SUE. VII. ESKORTEN. Det var dagen efter Michaöls grymma bortröfvande från sina föräldrar. Det dystra slottet Tebelen reste sig nästan lodrätt öfver Voioussas brädd. Af ett bizarrt, hemskt och storartadt utseende, hade denna byggnad på en gång likhet med fästning, fängelse och minaret; få och trånga gallerfönster voro i oordning strödda öfver gråstensmurarne, en låg, tjockt jernbeslagen port lemnade ensam inträde till denna feodala borg, och tvenne skansar, hvarifrån elden kunde riktas korsvis vid den enda ingången, höjde sig några steg från slottsmuren. Slutligen var, i brist af bro, en färja eller plump fyrkantig pråm fästad vid båda sidorna af floden och underhöll gemenskapen med andra stranden. Ovädret fortfor ännu; regnet nedstörtade i strömmar; den uppgående solen kämpade med knapp framgång mot ofantliga massor af dystra, svartgråa moln, och kastade ett rödaktigt sken på den högresta spetsen af Maile-Dam, som svart och ödslig stack af mot den blekröda strimman. Den Guegiska truppen, som under Bektadjis befål förde med sig Michaöl, infann sig snart framför slottet. Efter det hastiga tåget voro ryttarne genomvåta och öfverhöljda af smuts. På föga afstånd ifrån dem följde Marco Dukas med sin maka, bleka och förstörda med röda och torra ögon. Förgäfves hade Isoldaterna, då de kommit ur passet påskyndat sin ridt, förgäfves hade de hotat de arma menniskorna och till och med skjutit flera gånger efter dem. De åolycklige föräldrarne hade ej velat lemna spåret ef. ter sitt barn, och än dolda bakom framskjutande klippor, än följande tåget längs bergshöjderna, hunno de fram till Tebelen nästan på samma gång med fÄAlbaneserne. Knappast hade ryttarne suttit af förr än en a dem skjöt af ett skott. Straxt skyndade några ar matoler ur slottet och lösgjorde färjan, som halac Se Aftonbladet N:o 459, 460, 161, 162 och 163.