Aftonbladet – 19 juli 1841, sida 3

styrelsen kasserar alltsammans. Att dessa omständligneter ej locka försäkringstagare, så länge utländska kompanier erbjuda mindre omgång, är naturligt. Vi skulle ock tro, att ett enda, med wrfvode försedt ombud, i hvarje stad, vore bätre, än flera; det gjorde försäkringstagarn nminlre besvär och blefve mera intresseradt för inrättningen, än en lönlös kommitte, för att ej nämna, att man i hvarje stad lättare finner en skicklig person, än flera sådane. Då olycka skett, förekomma åter, enligt förslaget, en mängd omgångar, innan ersättningen atfås; förhör inför magistraten med alla dem, som om eldsvådan anses kunna lemna upplysning; serskild inqvisition, huruvida försäkringstagarn vållat förlusten; två månaders tid, efter branden, innan brandstodskommitteen är pligtig insända protokoll öfver undersökningarne; ytterligare tidsutdrägt, innan styrelsen pröfvat och bestämt ersättningsbeloppet, samt slutligen remiss senom Konungens Befallningshafvande, innan detta belopp ändtligen kommer den brandskadade tillhanda. Dessa omgångar, innan förlusten ersättes, så väl, som omgångarne, innan försäkring sifves, kunna väl försvaras af det skäl, att icke förtroende, utan misstroende blifvit antaget till princip för inrättningen; men icke äro de gynnande för värfning af deltagare. Annu kommer härtill, att, äfven i bästa fall, styrelsen, enligt förslaget, ej må utbetala brandskadeersättning, förr än en månad efter branden, samt att, när detta ändtligen sker, afdrag måste göras för den skuld, försäkringstagarn (ehuru han erlagt premien) kan genom branden ådraga sig, på det sätt nämligen, att han måste deltaga i ersättning för äldre brandskador, elle för sin egen eller andras förlust, vid den brand som förstörde hans lösören. Den brandskadade har alltså att frukta diverse efterräkningar, hvilket alltid är ledsamt och ser mindre generöst ut Förslaget beräknar en intradesafgift af 1, til till 41, procent. Detta maximum är högre, är utländska inrättningar, under lika omständighe ter, beräkna; icke dess mindre måste försäkrings tagarn underkasta sig utskrifning af serskildt: tillskott, samt ändå, på sätt nyss nämndes, var: beredd på tidsutdrägt och efterräkningar, innar han utfår sin ersättning. Slutligen stadgar förslaget, att Konungen skal utnämna ordförande i styrelsen, och dennes rös utgör 13, eller i många fall hälften af hela sty relsens, som, utom ordföranden, blott räkna tvenne ledamöter, af hvilka den ene kan var: frånvarande, derest ordföranden och den andr äro om beslutet ense. Genom detta stadgande har bolaget således afsagt sig rättigheten att sjel vårda sina angelägenheter, och deri intrasslat den statsmakt, som har administrerande och dömande makten i landet. Af dessa anmärkningar finner Läsaren, att vi för vår del, anse en ganska vänsendtlig förändring i förslaget nödig, om det skall kunna er. bjuda några chancer till framgång. Då vi ans en sådan inrättning, som en inhemsk brand: stodsförening, för en af de vigtigaste och nyt tigaste, som kunna påtänkas, hafve vi också icke velat underlåta, att, ju förr dess hellre, göra dessa erinringar, så mycket hellre, som de! tryckta förslaget till stadgar ej är åtjöljt af några motiver. Då man framdeles får höra, hurt förslaget i städerna bemötes, blir tillfälle att söka utbyta kritiken mot något mera positivt, för at bringa denna vigtiga angelägenhet till ett god! slut.