Aftonbladet – 17 juli 1841, sida 2

kjutsande, måtte åka efter hvarje häst, samt förordnat, att tills vidare och så länge fångar fursas å de skjutsandes egna åkdon, ej mer än en oerson må åka efter en häst och ej fler än fyra efter två, den skjutsande oberäknad. — Sedan Rikets Ständer, med vilkor att Reseringen upphäfver den afgift, som, under namn af portpenningar, hittills måst erläggas för passage nattetid genom Christianstads fästningsportar, anslagit 240 Rdr årligen, att i ersättning för berörde portpenningar utgå till Christianstads garnisonsskola, har Reg. den 4 sistlidne Juni förordnat, att bemälde afgift må med samma månads slut upphöra. URNA — Sedan man en längre tid väntat att från hofvets tidningar få se något yttrande i anledning af de anmärkningar och den förundran, som försports öfver de sednaste ordensutnämningarna, hafva de ändtligen, så väl Svenska Minerva som Biet, i förrgår dragit fram med ett slags försvar. Vi tycka om Minervas; ty det är åtminstöne öppet spel: hon förkunnar nemlisen bland annat, i afseende påtvänne unga officerares vid hästgardet utnämning till Nordstjerne-Rdi dare, att Underofficiantsbeställningarne vid Kongl. Maj:ts orden, vid hvilka denna riddarevärdighet följer, blifvit af Gustaf III stiftade just i ändamål att kunna utdela dekorationer åt yngreledamöter af hofsocieteten utan att desse innehade de meriter, vare sig i tjenstår eller annorledes, som gifva anspråk på Riddarevärdigheten, samt att man följaktligen blott handlat efter statuterna. Detta vill då med andra ord säga: antingen att det alldeles icke är fråga om, att Riddarevärdigheten skall behöfva beteckna någon förtjenst, eller också, att den som blott är ledamot af hofsocieteten, redan derigenom, utan allt slags förtjenst, är berättigad till samma yttre utmärkelser, hvartill för den som ej tillhör hofvet, mångåriga embetsmannasträfvanden, ådagalågda forskningar i vetenskaperna eller andra uppoffringar för det allmänna, anses erforderliga. Det är, som man ser, hela kamarillatankan in nuce, och så nätt uttryckt, att det ej lemnar något öfrigt att önska. Lyckliga land, der de maktegande icke blott anse sig ännu i våra dagar kunna hysa sådana grundsatser, utan äfven offentligen proklamera dem till nationens efterrättelse! Dekorationer och utmärkelser utan förtjenst; hofgunst och favorit-inflytande; se der den stora nyckeln till de flesta af de samhbällskatastrofer, hvaraf historien förvararar så många lärorika minnen.