Aftonbladet – 16 juli 1841, sida 3

BJ OO MV, EA MERA (Forts. följer.) (Insändt.) ÅTER EN SANN BERÄTTELSE OM VANSINNI AF KÄRLEK. Vår tid är så fruktbar på berättelser om sådan sanna händelser, att det verkligen börjar se mörk ut, om det finns några älskare qvar, som hafva sit förnuft i behåll, men man bör hoppas, att det e hänger så rätt ihop med sanningen i alla dessa be. rättelser. Hvad åter beträffar den, som här fram. ställes, så kan hvilken som heldst dagligen öfvertyga sig om dess sanningsenlighet, blott man har tåla. mod att uppehålla sig några timmar på Johannis kyrkogård, der den person, som är föremålet för be rittelsen, då ej underlåter att infinna sig. Det torde icke finnas någon, som bor i trakten af Johannis kyrka, som icke bemärkt en ung, vacker och välväxt man, med långt, mörkt hår, böljande ned öfver skuldrorne, som flere gånger om dagen vandrar framåt Dödgräfvargränden, uppför Johannis Östra kyrkogata och vidare in på kyrkogården, der hans mål synes vara en graf, vid hvilken, eller rätare sagdt, på hvilken han alltid uppehåller sig en stund. Ett djupt svårmod hvilar i allmänhet öfver le vackra dragen, och den själlösa, brutna blicken i ;gat tillkännager, att hans ande ej mera eger en risk verksamhet, men hvar gång han är vid målet ör sin lilla pilgrimsfärd, synes ban lifvad af en helt gen glädje. Ogat antager då en lifligare glans, och nan ser honom hoppa och dansa på grafven, med en iflighet, som skarpt kontrasterar emot det allvar, om eljest hvilar öfver denna adödens stad. Stunlom kastar han sig ned, omfattar det på grafven esta korset och kysser det derpå målade namnet. 3erättaren såg honom härom aftonen komma derfrån. Har bar då tvenne grästorfvor, en i hvardera landen, hvilka han sannolikt medfört från grafven. —— attöätrnume—— — —