Aftonbladet – 16 juli 1841, sida 2

Khamcos dotter, Kainitza, den sköna Albanska jung frun, flydde icke och betraktade detta skådespel u tan rysning; men Ali, Khamcos son, Ali med de ljusa håret, det ljufva småleendet och de milda bli ögonen, Ali rullade stolt dessa blodiga hufvuden un der. sin fot. Då omfamnade modren honom me; vild häftighet och sade lågt.... lågt: — aDu skal bli Vizir!n Oaktadt så många bevis på Palikarernes och Ar motolienes kärlek, förblef Vely-Beys enka obeveklig ensam: och likgiltig derför: hon tycktes lefva endas för sin sons framtid. Någonsång sjöng likväl Kham. co äfven..... men sällan och sorgligt; det skedd endast då månan var blek och -dyster och Me jouranis branta spetsar, beslöjade af en blåaktig dim ma, liknade ett ofantligt spöke; då bergens eko upp repade det dofva och aflägsna bullret af åskan och små fosforiska lågor, som uppstego ur de vol kaniska remnorna på Voioussas venstra strand, drif na af stormen fladdrade omkring, blåa och flyktiga öfver den svarta uttorkade marken. Då kunde ma; vid blixtens sken se Khamcos stränga och melanko liska gestalt vid något gallerfönster i seraljer, mer strålande öga följa ljungeidens lysande fåra. ...Då kunde man höra henne med sin stolta, manlig och klangfulla röst sjunga några ord, men underli ga och sorgsna, sådana som omqvädet i den ung resande flickan, en bizarr albanesisk monolog: O se denna sköna kropp, skapad att bära doli aman, dessa täcka fingrar ämnade för diamanter; — se dessa läppar, ljufva att kyssa, ehuru blodiga d än äro! — Jag kysste dem, jag, dessa röda läppar aoch färgad med blod blef min mun. — Jag torka ade den med en duk, och duken färgades med blod — Jag tvättade den uti bäcken, och bäcken färga ades med blod; — och färgadt med blod blef hafve ader bäcken föll ut, och himmelen färgades afblod a— och äfven verlden., Hvarföre ver Khamco så sorgsen och klagande Kanske act Vely-Bey blifvit afdagatagen med gift och ait hans skugga visade sig för henne hvarje natt Kanske det var af fruktan för denna syn som ho under sina sömplösa nätter kallade till sig Ali.... Ali hennes son, så skön, så ung och så djerf! u tan medtäflare, den första i kappränningen, dansei och brottningen. Ali, alltid säker att träffa sin ma