Aftonbladet – 16 juli 1841, sida 2

kejsar Pedro, och en brudgum för hans syster, prinsessan Januaria, helt och hållet misslyckats denna underhandling. — Statstidningen meddelar, att Öfversten, Vicomte Clary, H. M. Drottningens brorson, i går lemnat Sverige och afrest med ångfartyget Gauhiod, samt att han under sin vistelse här varit på det vänskapligaste mottagen af Kongl. familjen. — Preussiska Ministern Hr Baron von Brockbausen hade i går sin första audiens hos H. M. Konungen efter sin återkomst hit. — Riksens Ständers beslut att en medalj skulle på Bankens bekostnad präglas till minne af aflidne Banko-Sekreteraren Helsingius, soin 36 år varit i Bankens tjenst och deraf 924 år i egenskap af Sekreterare, har nu blifvit bragt till verkställighet och medaljen, som blifvit graverad af Hr Frumeri, till vederbörande utdelad. Den bär på åtsidan den aflidnes bröstbild, med omskrift, G. M. Helsingius, aerar. Ordd. RB. Sv. a Secer., och derunder, nat. 14786 denat. 18538, samt på frånsidan: Svea hållande i högra handen riksskölden och stödjande den venstra på en piedestal med Rikets Ständers och Bankens insignier; å denna sida läses: ,Probitatis et laborum — Memores Ordd. regni Svec. Den 22 sistlidne Juni öfverlemnades inför Bankofullmäktige ett exemplar i guld till hvardera af den aflidnes båda bröder Hrr Bankokommissarien F. M. Helsingius samt Bryggaren och Riddaren D. Helsingius, af hvilka den förre framförde bådas tacksägelser för den uppmärksamhet Rikets Ständer visat dem. Ledamöterna af Bankens Ofveroch Understyrelse, samt de som hafva tjenst i lika grad med den aflidne, erhålla exemplar af medaljen i silfver, och dylika äro äfven bestämda för myntsamlingarne; men Bankens öfriga tjenstemän mottogo sina exemplar i brons. — —— seem ——H — Det är i hög grad intressant att se, huru menniskosnillet utvecklar den ena uppfinningen ur den andra. Ett prof härpå visade sig åter i går, uti ett experiment efter ideen af ;vattenskidorna, verkställdt af en bland våra största notabiliteter, vanligen känd under benämningen f. d. Utgifvaren. Försöket gjordes på den s. k. rabulistviken af publicitetens ocean, och utföll ganska lyckligt. Skillnaden var endast, att då Hr Löjtnanten Höökenberg står med en fot på hvardera af de små täckta snipor, hvaraf vattenskidorna utgöras, så hade f. d. utgilvaren, valt sig tvänne nök-stockar,, kallade Minerva och Svenska Biet, och syntes med en fot i hvardera, skrefvande i den mest imposanta ställning, flytta sin person ett stycke än fram och än tillbaka, alltid återkommande till samma punkt, hvarvid representationens värde förhöjdes genom ett serskildt till publiken hållet tal, att ingen skulle understå sig komma det grumliga rabulismvattnet för nära, i hvilket han med sina ökstockar lär baf va uteslutande rätt att fiska. För den, som måhända icke rätt fattat det figurliga i denna berättelse, anse vi oss böra till dess förtydligande nämna, att både Svenska Biet och Minerva i går innehöllo hvar sin, tydligen från f. d. Utgifvarens fatabur förskrifna artikel. Innehållet af båda gick ut på detsamma, som innehållet af sex eller åtta föregående artiklar i Minerva, eller att uppmana Borgerskape! i Stockholm till ett slags solidarisk ansvarighe Iför sina underlydande mot allt deltagande i ra bulisterier. Det enda nya tillägget till denn: så lyckliga och sannolikt derföre så ofta idislade lid, var i går, att söka skräma borgerskapet och husegarne i hufvudstaden med den nedsättnint li deras hyror, som vore att befara under näst: T Riksdag, hvilken inträffar om fyra år härefter Igenom nödtvånget för Regeringen att förflytt: T Riksdagen till en landsortsstad, i händelse någr: Irutor under mellantiden komme att utslås. I Hela detta räsonnemang är, som man ser, 0 Iförlikneligt sinnrikt upphittadt, serdeles hvac det beträffar sjelfva Riksdagsförflyttningen; t) det är klart, att om ett sådant skäl skulle kun: Ina genom en eler par artiklar hvarannar dag under de nästföljande fyra åren innötas Ii de rättrogne till någon antaglighet, så behöf-Ides sedermera endast, att några veckor innar Iriksdagskallelsen skulle utfärdas, skicka ut pal tre stycken af de i alla länder befintlige s. k agens provocateurs, eller, sisom man på Svensk: kunde kalla dem, Tussare, för alt få en giltif Iförevänning för en sådan kupp, som likväl vic valen måhända kunde hafva en motsatt verkan