Aftonbladet – 15 juli 1841, sida 3

ken; en liten stund derefter öppnade han dör ren för ryttarne. Denna scen framställde en färgrik tafla; det röda skenet af facklorma, som negrerna höll utanför, såg man här .och der, oaktadt natten mörker, Gudguernas gnistrande vapen lysa, dess voro klädda i sina präktiga röda guldbroderad västar, och buro en sorts rustning af silfverpli tar; ty sina sröbetäckta kipes hade de aflagt p sadlarne. Dessa krigare med mörka och vilda ansigter långa mustacher och flätade hår, täckta af ylle mössan, trängdes bullersamt vid ingången til Grekens boning; men ingen vågade gå in; Bek tadjis ensam, alltid likblek, med den fladdrand svarta manteln och båda händerna dolda i d långa ärmarna, lugn, otillgänglig för all sinnes sörelse, stod på tröskeln af dörren, som blifvi uppkastad al Marco Dukas, Utom sig och medvetslös af förskräckelse, ly dande en nästan machinmessig instinkt, had den olyckliga Noömi krupit ned och gömt sit bakom kistan, tillika med sitt barn, hvilket hor höll omlindadt med sina darrande armar, unde: det Marco Dukas, sittande på locket med ned. böjdt hufvud, dystra och vid marken fästade blickar, tycktes vara känslolös för allt som till. d:og sig ikring honom. Sedan Bektadjis en stund betraktat denna scen, frågade han bergsboen: — hvar är din scn? d Marco Dukas svarade intet. Bektadjis höjde på axlarne, gaf Gutguerne lecken att stå stilla, och gick in i hyddan. Få ögonblick derefter var Michaöl gripen, utförd och satt fram uti sadeln hos Bektadjis. hvilken, beledsagad af sin eskort, tog vägen til Tebelen med sitt byte. (Forts. följer.)