Aftonbladet – 15 juli 1841, sida 3

sig med sammanknäppta händer på knä och bad: — Döda honom icke! — Och hvarför icke? — frågade Greken med rysligt lugn. — Vill du öppna, otrogne hund? — ropade flera röster vildt, och dörren skakades. — Eller vill du bli hängd? — skränade Bektadjis med sin hväsande stämma — — Du hör dem sjelf — återtog Mareo Dukas, dragande en dolk ur gördeln och fattade uti sin son. — Döda honom icke!.... för Guds skull dödå honom icke!... skrek modren. — Du vill således att de skola få honom lefvande? du vill då hellre att han dör i Khameos och hennes dotters gudlösa besvärjelser? — sade bergsboen med. en förtviflad åtbörd. — Nåd, min far, nåd!... Hvad har jag gjort er emot? — jemrade sig gossen förskräckt. — Gud har redan förut i dag frälst honom ifrån vildjuren — sade modren — Han skall kanske äfven frälsa honom från trollpackan . ..Men, i himmelens namn, förbarmande! — Michaäl,... min Michaäöl.... böjner ditt hufvud ... se icke på mig så — sade den olycklige fadren med darrande röst och ögonen fuktade med tårar; sedan, innan Nceömi hann göra en rörelse, höjde han hastigt dolken...... men två gånger, som jernet rispade i barnets hals, svek honom modet. — Han är räddad! — skrek Noömi triumferande, skyndade fram och betäckte gossen med sin kropp. — Jag är en usling! .... eländet och träldomen hafva förlamat mig! min far skulle dödat lig och din son med ... men jag är fegare än. en Lapes. Guds vrede hvilar öfver denna ort, ske hans vilja! Michaöls blod skall bada Khamos händer — sade bergsboen, bortkastande dol