Aftonbladet – 15 juli 1841, sida 2

oss från deras väg; ader deras fot har trampat, växer ej mer något gräsn. ) . — År det sannt? återtog Noömi med låg röst, att jemmerrop höras nattetid från de mörka hålorna i seraljen, och att andra under: liga och: klagande läten svara dem utur luften? ..:.. : — Om så är, så är det de dödas vålnader, som kalla till sig deras själar, som snart skola dö, ty den gamla Khameo har mördat mycket och mördar ännu mycket i seraljen — sedan, efter en lång tystnad fortfor bergsbon: — Jå, hon och hennes dotter Kainitza mörda inom seraljen med gift och trolleri, såsom lejonet af Tebelen: deras son och bror dödar på slagfältet med kulor och mängden af sina vapen. ..... Förbannelse öfver lejoninnan och hennes yngel!..... Förbannelse öfver Ali, som härjat Gladista, och strypt eller bortfört i träldom dem af oss, som han icke förvist i detta rysliga land, der vi omkomma af köld, hunger och elände; än en gång, förbannad vare hela denna afföda i Tebelen!.---I detta ögonblick instörtade med gny en våldsam snöblandad stormil genom det lilla fenstret, tryckte ned röken öfver eldstaden och släckte nästan helt och bållet ut elden. Intagen af en ofrivillig räddsla, tryckte Noömi sig intill sin man, undvikande att väcka barnet, hvars sömn tycktes vara orolig. — Förskräckliga natt! — sade Greken kastande i elden några tallkottar, hviika spredo ett klart sken. Derefter fortfor han: — ehuru dåligt vårt skygge än är, så låtom oss tacka Gud derför, ty nu måtte det vara ett förfärligt väder i passet; sedan tänkande på sin moloss,som vaktade björnen, tillade Marko Dukas med en suck: — Stackars Tomoros! — och han smekte ändå hjertligare sin andra hund. ) Grekiskt ordspråk tillämpadt på Turkarne.