Aftonbladet – 14 juli 1841, sida 3

var; men oaktadt vägens svårigheter var kreatu ret rörelse så säker,jatt det knappast snafvade nå gon enda gång bland så många hinder. Gukguerne, vanligtvis så odisciplinerade, bull rande och pratsamma, iakttogo nu, fastän de fö mer än 4 timmar sedan aftågat från Tebelen en djup tystnad och tilläto sig ieke ett end: knot, oaktadt det förskräckliga vädret och mar. chens besvärligheter. Detta besynnerliga ombyte i vanor kunde u: tan tvifvel tillskrifvas den fruktan, hvaraf dess: lika grymma som vidskepliga soldater intogos genom närvaron af Bektadjis, på en gång prest spåman och trollkarl, hvilken anförde denna lilla ufdelning af paschans af Janina moders, Khamcos garde, hvilken furstinna, enligt ryktet, nu åg 1 själatåget uti seraljen i Tebelen, paschans ödelseort. Denne Bektadjis bar en lång svart mantel och n på eget sätt knuten turban af röd filt; hans igur var mager och knotig, skägget rödt, hyen ikfärgad och ögonen sjögröna. Ändamålet med lans resa var påtagligen ganska vigtigt, ty vid varje hinder under vägen mumlade han med dofva trupljud: Det blir för sent Det blir för ent. Ändtligen blef vägen bättre, ovädrets styrka nildrades, Gudguerna sutto upp på sina hästar, ch beledsagad af de svarta fackelbärarne, som öljde med springande, anlände den lilla truppen nart till ett ställe, der passet vidgade sig och ildade en vidsträckt öppning, hvarest Grucas by Her TFchiftlik var belägen. Vid fackelskenet upptäckte man rundt ikring jenna högslätt, och stödda mot lodräta klippor,