Aftonbladet – 14 juli 1841, sida 3

skadade delarne uppkommit och icke af någon mellankommande läkarebjelp kunnat afbjelpas eller rädda Petterssons lif. Fromell och Hellqvist blefvo den 43 sistl. Januari inställde vid Hardemo HäradsRätt för att undergå ransakning, och berättade då, med några olikheter, tilldragelsen på sådant sätt, den här ofvanför blifvit framställd. De syntes djupt årgra hvad de gjort, men sade sig icke kunna, i anseende till det rusiga tillstånd, hvaruti de vid tillfället befunno sig, minnas alla omständigheter, som tilldragit sig vid Petterssons våldförande. De förklarade likaledes, att de icke hyst den ringaste afsigt att skada Pettersson till helsa eller lif, utan hade de af Petterssons uppstudsighet, ohöfviska ord och uppmaningar att slå, dels blifvit allt mer och mer uppretade, och dels icke kunnat förmoda, att slagen skulle medföra så bedröflliga följder som de, hvilka nu inträffat. Det var äfven kändt, att vänskap alltid rådt emellan Fromell, Hellqvist och Pettersson. Fromell och Hellqvist dömdes af HäradsRätten att halshuggas, hvilken dom Svea HofRätt, genom Utslag den 417 sistl. Mars fastställt. Högsta Domstolen har fastställt HofRättens utslag och uppå de dömdes ansökan om nåd tillstyrkt deras benådning, så vida, att Fromell och Hellqvistskulle hvardera få försona sitt brott med 28 dagars fänelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och 10 års fästningsarbete. I likhet med hvad som i dylika mål plägar vara vanligt, lärer väl Kgl. Maj:t i nåder bifalla Högsta Domstolens tillstyrkande.