Aftonbladet – 12 juli 1841, sida 2

Kom med mig i afton i konsternas verld, sade han, det är der man finner hänförande behag, parade med älskande hjertan. Konsternas verld, hvarom Aristides talade, var en maskeradbal, hvarest Sebastian blef mycket intrigerad, af en ganska intagande rosenfärgad domino. På hans enträgna böner lyfte hon på masken och visade ett mycket intressant ansigte. Men detta var den. enda favör, han erhöll, och den vackra dominon blandade sig genast i hopen och försvann. Homöopatien hade rätt: då Sebastian gick ut från balen, kände han redan i sitt bröst liksom en ljuf tröst öfver en olycklig passion. Det var icke ännu kärlek, men det var redan en distraktion. Följande dagen afbröt han sina suckar flera gånger för att tänka på nattens intriger; dagen derpiå lågo de ännu mera för hams tankar, och denna dag hade han den ovanliga lyckan att få sammanträffa med sin domino, klädd i en blå robe; det vari Tuilerierna. Han närmade sig henne. han ställde sina ord till henne; men hon ville icke höra honom, utan åtnöjde sig endast med att svara: Jag skall skrifva er till. — Han erhöll också verkligen ett bref, undertecknadt Jenny. — Man tillät honom svara med omgående. En ordentlig korrespondens inleddes, uti hvilken Jenny briljerade med hela behaget af ett öfverlägset snille och den ljufva elevationen hos en ovan. lig själ. Sebastian anförtrodde Aristides, att han trodde sig nu hafva lärt känna den qvinna och der passion, som doktor St. Brice ordinerat för honom alla bref begärde han få träffa henne, och dennö ynnest blef honom ändtligen beviljad. Kom i morgon, skref hon, till er väns, Aristi des attelier. Jag har valt bonom att måla mit porträtt; ni skall finna mig der vid middagstiden Jenny. Sebastiar skulle för ingenting iverlden velat man