Aftonbladet – 10 juli 1841, sida 2

— lag från de eldiga med linfärgade lockar, de olivbruna med gagatsvarta till de askgrå, med svärtade ögonbryn och polisonger, förenade i salonger, strålande af förgyllningar, lystrer och trymåer. Den unge landtboen blef mottagen i egenskap af resande och adept, och man öfverhopade honom med alla bevis af en ståtlig gästfrihet. Lika mycket tystlåten af naturen, som nygirig beundrade Sebastian och lyssnade, under det han iakttog tystnad, men, oaktadt sin goda vilja och sina bemödanden, undslapp honom likväl tråden i berättelsen och han kunde icke fatta något af dessa dandys obegripliga galimathias. o acMen hvad talar man för språk ? frågade han sin kusin. — Anglo-fransyska, svarade denna leende; det är ett skönt språk på modet. Man kan inte på allvar konversera om hästar utan på detta språk. För att gifva dig en elegant turnyr måste du lära dig utantill en parissik gentlemans ordbok. I början kan du väl draga dig fram med en pocket dictionary. Sebastian fördubblade sin uppmärksamhet och hörde ändtligen namnet Betsy uttalas med alla passionerade loford. — Utan tvifvel någon skönhet på modet, tänkte han, och hvem vet om det inte är hon, som skall rädda mig, genom att komma mig att glömma Berenice. — Men hvad tänker du på? sade dAmberny; tala då litet, eljest tar man dig för en dumbom. — Du glömmer, att jag icke kan ett ord engelska. Men säg mig då, hvem är den Betsy, som man så mycket talar om? — Betsy? det är en dotter af Fox. — Den ryktbare Fox?—. . — Ja; hon tillhör tord S.:,..som vägrat afstå henne, mot fyrtiotusen francs, åt grefve C..— Afstå? hvad vili det säga?