utan mannens förmynderskap reda sig, lemna vi derhän — men jag tviflar högeligen, att Författaren genom detta exemplar af qvinna, och det sätt hvarpå han låter henne handla, har lyckats öfvertyga någon tänkande om, att qvinnan af naturen verkligen blifvit nekad förmågan att med: urskiljning och klokhet handhafva de frioch rättigheter, som ursprungligen tillhöra henne så väl som mannen. — Det gifves troligen ingen upplyst och opartisk person, som icke lika väl efter som före genomläsandet af Qvinnan utan förmyndarep, skall, på samma gång som han inser sanningen af skaldens yttrande: Och qvinnans öde det blef gifvet Till mannens bihang genom lifvet, äfven vara nog billig att beklaga orättvisan af ett sådant missförhållande. . WW. — tft — 2