Aftonbladet – 8 juli 1841, sida 2

FR ooo BAR ooo ooo Vv WE rr MV haft. ÄNNU NÅGRA ORD OM DET SEDNASTE STJERNFALLET. Härom skulle mycket kunna sägas, och många reflexioner och jemförelser kunna göras utöfver den korta berättelse, som inflöt i vårt gårdagsblad. :Det torde t. ex. bland annat fästa uppmärksamheten, att icke blott, såsom der nämndes, Justitiekanslern, utan äfven ett Justitieråd ännu sakna Nordstjernan, samt att både Svea och Götha Hofrätt dervid blifvit förbigångna medan tvenne unga officerare vid Lifgardet, till häst, Grefvarne Nils Brahe och Fritz Piper erhållit denna utmärkelse. Måhända skall någon nyfikenhet vidare väckas, att lära känna de lysande egenskaper, som äro att anträffa hos Hr Rådmannen Limnelius, eller hvarföre Hr Bryggaren Helsingius för sitt visserligen välförtjenta borgerliga anseende i sina enskilda och borgerliga förhållanden, skulle vara otillräckligt belönad med det gröna bandet. Lika dunkla synas anledningarna till Hrr Langenbergs och Beskows beprydande; så vida det ej skall tagas till princip, att hvarje hederlig och rik borgare skall utmärkas äfven utanpå rocken, eller att Nordstjernan nu skall ersätta de fordom utdelade, numera urmodiga, Kommersrådstitlarna. En serskild egenhet förefaller med Hr Regementsskrifvaren Eric Nordström, att han, i sin egenskap af revisor i Tullverket, nyligen blifvit af Kammarrätten dömd till böter i tullbalansmålet samt, i vår tanka visserligen nog hårdt, att i tredje eller fjerde rummet med all sin egendom ersätta kronan den ena delen af tullbalansen, för en underlåten anmärkning — ett domslut, från hvars sednare del han väl troligen och rättvisligen blir befriad; men som imedlertid står i en viss kontrast mot det nu förlänta ridderskapet äfvensom mot den skrapa, som Reg. nyss gaf poststyrelsen för det denna satt upp en annan i samma kathegori varande tulltjensteman på förslag till ett postkontor. Men vår mening var egentligen icke att företaga någon granskning af stjernfallets specialiteter, utan att fästa uppmärksamheten på en annan omständighet angående såväl dessa ordenssom hofutnämningar, hvilka likväl alltid måste blifva af någon vigt, såvida dylika utmärkelser icke kunna undgå att inverka på andan och hågen hos dem, som arbeta i statens verkliga tjenst, äfvensom på nationens begrepp om Styrelsens förmåga och vilja att uppskatta förtjensterna. Det kan nemligen ej anses onödigt, att litet undersöka, hvad grundlagen säger angående dy.ika nådebetygelser. Hvad först angår hoftjensters tillsättande i allmänhet, är det i 48 Regeringsformen tillerkändt Konungen, att ,efter bebag tillsätta alla beställningar vid sitt hofp. Men det står också i 28 Regeringsformen, att Konungen endast i Statsrådet eger att utnämna och befordra infödde Svenske män till alla de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen derå fullmagt utfärdar. Dessa båda SS stå ej i motsägelse till hvarandra; ty kan det nu antagas, att Konungen utfärdar fullmagt på hofembeten, så följer deraf, att han väl efter behag tillsätter desamma, men att det likväl borde ske )i Statsrådetx. Vi veta ganska väl, att man inrättat en så kallad hofexpedition, och till och med fordom upphöjt dess chef till Statssekreterare värdighet. Men det blir dock alltid sannt, att en sådan afdelning inom regeringsbestyret icke omtalas i grundlagarne. Föredraganderne äro, till antal och verkningskrets bestämde i 6. Hela inrättningen af en serskild hofföredragning står då utom, jai strid mot grundlagen. Vi tro således, att hvad hofembetena angå, nb. de, hvartill Konungen ut färdar fullmagt, utnämningarne bordt ske i Statsrådet, helst då de åtföljas af en viss värdighe! i rangordningen. Hvad survivancer beträffar, så finner hvar och en, att de aldrig hade kunnat tillstyrkas af an: svarige rådgifvare, enär 1:0 grundlagen icke be rättigar till utnämnande på förhand af icke ledig: embeten, och 2:o hvarje sådan utnämning antin gen går den regents rätt i förväg, som regera! då ledigheten uppstår, eller ock är af ingen be tydelse, derest någon annan person då utnämnes Hvad ordnarna angår, så står derom ingenting i grundlagen; men såvida ordnar skola anses föt offentliga belöningar och om: diplomer dertil —————— nn