äras stina s— —— tt — Vi meddela i dag slutet af den långa diskussionen i StatsUtskottet, angående Hr Grefve Horns vägran att utfärda anslag till ett af Utskottet beslutadt sammanträde med Förstärkta StatsUtskottet. Huru lång denna diskussion också varit, skall läsaren sannolikt icke utan intresse senomgå den. Man ser deraf bland annat, att den ofta omtalte Hr Grefven, utom sin vägran att utfärda anslag, och sin uppgift att Landtmarskalken skulle förbjudit Riddarhussalens användande till voteringen, hvilket sedermera befunnits icke vara förhållandet, till och med ansett sig tillständigt, att enskildt förbjuda Utsk:s vaktmästare att verkställa hvad dem af Utskottet blifvit anbefalldt; vidare att Hr Grefven gjort sig den besynnerliga inbillningen, att ordföranden har ett omedelbart förmanskap öfver kansliet, äfven i strid med Utskottets pluralitet, att Hr Grefven ansett sig kunna inför Utskottet med vaktmästaren anställa ett slags kansliförhör och konfrontation, vägra ledamöter ordet oeh, oaktadt alla erhållna upplysningar, ändock envist vidhålla sin fixa föreställning om en särskildt, i egenskap af Förstärkt Utskotts ordförande, honom tillhörande rättighet att bestämma om detta Utskotts sammankomster; att sedan han vägrat en proposition, den han nyss förut icke haft något emot att framställa, och, uppmanad att hemställa, huruvida Utskottet önskade en sådan proposition, samt i detta fall afträda från ordförandeplatsen, han förehållit Utskottet, såsom hade det varit några skolgossar, att, vid tillfällen, då han icke fört ordet, så många grundlagsvidriga beslut blifvit åvägabragta. hvarföre han fann för godt att behålla sitt ordförandeskap 0. s. V. Att nu härom yttra något vidare vore öfver