Aftonbladet – 30 juni 1841, sida 4

och som är den hätskaste fiende till yttrande-) rätten, hvilken i synnerhet är af värde för all-j mogen, den der ännu har mycket att beklaga sig öfver, samt till näringsfriheten, hvars förvägrande äfven innefattar ett qväsande afallmogens billiga anspråk. Dessa motsägelser, denna fullkomliga enstämmighet med aristokratiens förnämsta representanter äro de utmärkande dragen i reservationerna från dem, som i Bondeståndet motarbetat KonstitutionsUtskottets förslag och ifrat för cStåndets renhet. Båda delarne utvisa att denna slags renhet, hvilken aristokratin så högt värderar, såsom en barriere mot de andra ståndens inkräktningslust, väl ännu i Bondeståndet kan fin-! na förespråkare; men deras ringa antal ger en: säker förhoppning, att denna fras icke länge skall tjena till förkläde för den arena aristokratin. — I boss HELA VERLDEN UNDRAR, MEN JAG ALDRAMEST. (Ur Fahlu Tidring.) Somlige undra, hvi det numera är förment att skrifva vers på melodien: God save the king, och sjunga dem sedan? Eljest brukas i Stockholm en-: dast den nya folksången sjungas, hvadan derstädes allan anstöt borde vara undanröjd. Svårt lära af samma anledning Hrr Wallin och Dahlgren, ibland andra, hafva förbrutit sig, hvilka vid åtskilliga tillfällen lagt andra ord till ofvanbemälde melodi, än. de af Edelcrantz öfversatta, och isynnerhet den försti nämnde, som, till simpla studenters ära, cprofanerat densamma. l Somlige undra, huru en asann Apolloson) kun-:; nat vara fader till cKisse-Rultens visa,, och huru; Biet kan påstå, att cännu ingen har glömt bort den?, Likaså undra äfven andra, huru i nedanstående vers, ehvad cämnets uppfattning och genomförande, hvad abildernas prakt och sanning, hvad aversens välljud och teckniska fulländning anbelangar, kan aröjas en skald af första ordningen: cHur tappert surrar myggors hop När sol går ned i daln; När de förstummats allikop, Då sjunger näktergaln. Somlije undra, om denna näktergal är densamma, som i Rimfrost så målande besjunger, huru vattnet tränger in i strupen på Ynglingen, som: drunknat med sin Blända ), eller i en minnesbok Iqväder de dråpliga orden: aPennan vill ej teckna orden Af min vänskap, Vän! Den är hugstor (?). såsom höga Norden, Den är stark, som kraft hos Män. i Då vi skiljas den sig böjer Ej som strå för vind, Men alltmera stark sig höjer (2?) Med en tår på kind, Icke qvinnans — smärtans ej är tåren, Men på vårt förbund Trycker den signet (!!) för lefnadsåren I en helig stund. — Sist då dessa åren äro svunna Evigt svunna hän för oss, Då, först då, till fjerran målet hunna Slitom bandet loss (!) ) Somlige undra, huru en så sansad tidning, som Svenska Biet, och en så öfver all småaktighet höjd Redaktion, som nämnda blads, kunnat på ett så oförskämdt sätt angripa en aktad Representant, Hr Foenander, som i N:o 425 för detta år är skedt? Eljest påstår ju Biet, att det endast är de astora tidningarne, som angripa personligheter, men förmodligen skall icke detta vara personligheter, utan sak, äfvensom benämningen: auPetrioterne. Somlige undra, hvi Biets f. d. Rabulist ställt lsitt ljus under ena skäppo, och icke äfven låtit all.I mänheten få del af de cinvändningar,, som öfverkorsade alla de bedröfliga fakta, hvilka upptagas i I de bekanta aBidragen till Sverges Historia efter den 5 November 4840! Mången här uppe varande Prostfar önskade högeligen få del af dessa cinvändninIgar,, på det han, med dessas tillbjelp, måtte till Iroten mäkta nedhugga den otro, som i församlinI garne tager allt mera öfverhand. Somlige undra, hvyarföre det blir en askampåleannons, då ens namn blifver nämnd i Aftonbladet och Allehanda. och deremot en hedersänytfelannons, då detsamma händer i Svenska Biet och Minerva? Det ena papperet tyckes vara lika så godt, som det andra, men törhända är det litet mera doftande svärta i kamarilla-spalterne. Somlige undra, hvadan Svenska Biet, som så fliI tigt reproducerar alla politiska åsigter ur Östgötha I Correspondenten, öfverhoppat följande märkliga ti slrad: aVi veta i sanning ej egentligen att nämna I mera än en enda konstitutionel bedrift, en enda gedigen sanning, cn enda verkligt stor och sann I seger, den nämligen, som oppositionen vann, i anI scende till Kabinaltskas:an, för hvilken vi gerna, U för vår del, skulle vara benägne att ursäkta Rikst I dagsoppositionen alla tidigare oparlamentariska fel. I Isteg. vore dermed endast förknippad möjligheten, -lendera att återtaga dem allesammans, eller att till nästa Riksdag förutse andra klokare mått och steg. Huru betydelsefull och huru ofantlig, än denna konstitutionens seger är i kabinettskassamålet, så äl dock — vi våga säga det — regeringens, eller rät tare, systemets neder!ag ändock oändligt mycke större. Följderna för folket kunna ej blifva så anI märkningsvärda; följderna deruppe kunna ännu ej I beräknas,. — Detta är dock ett vigtigt erkännande ,laf Östgötha Correspondenten, och bevisar åtminI stone, att den icke är någon Biets själafrände., — — ve Undersam. ) Rimfrost. Af C. H—g. Götheb. 1838. Pag. 54 ) Dito, dito, pag. 42 och 43. ————RRE———— — . (Insändt.) -I 1841 den 414 Juni dog Fattighjonet Lars Larssor ri Hwvllö. af Lerbäcks församling, i sitt 403 lefnad. j I 2