Aftonbladet – 29 juni 1841, sida 3

tillåtelser, att tillbringa vintern på en landsträcka, som denna för tillfället icke bebor. År den stackars familjens nöd dock alltför trängande, så nedsätter der sig på en obebodd landsträcka, men underrättar, så fort som möjligt, egaren om den nöd, som tvungit dem dertill. Slutligen äro de familjer, hvilka öfvergå från en folkstam till en annan, befogade, att taga sitt dagliga uppehälle i de trakter, hvilka de genomvandra, utan alt likväl uppehålla sig der. En Outauo (af folkstammen Sious), hvilken reste för sitt nöje, kom, för längre tid sedan, till en obebodd trakt, som egdes af Missisaguerne (af Algonyninernes stam), der han fann mycket vildbråd. Han dödade en ren, uppåt med sin familj en del deraf och tog det öfriga med sig, utan att hafva underrättat jordens egare derom. En granne, som erfor detta och som äfven visste, att egaren hatade Oatauoerne, underrättade denne, att en vilde af denna stam jagat på hans område, att hån drog genom landet och icke vore längre borta än att han, om han skyndade sig, kunde hinna honom. Egaren begaf sig genast å väg, anhöll Outaouen och dödade honom. Den dödade hade en broder, hvilken uppehöll sig vid den andliga missionen, som vistades ibland Algonyninerne, och som antagit kristendomen, samt var hufvudman för en stam. Då han erfor sin broders död, meddelade han några vildar detta, hvarpå de sade honom, att de kände mördaren. Någon tid derefter kom denne sednare på ett ströftåg till Montreal, hvarest den dödades broder, jemte flera andra Algonyniner träffade honom. Stanna!s Topade desse, der är den, som bragt din broder om lifvet., — cÅäen j också säker derpå? frågade anföraren. — aJa fullkomligt, var svaret, adu kan dessutom fråga honom sjelf., Ouataouen trädde genast fram till Mississaguern och klappade honom på axeln: Ar du icke en Mississaguer? — Jo. — År du också hemma här i trakten? — Ja, det är jag.n — Vet du, att en Oetaou, som vandrade genom denna trakt, nyligen blifvit dödad? — Ja det vet jag väl. Jag har jelf slagit ibjel honom. Jag hade redan länge haft godt öga till Outaouerne, och då tillfälle slutligen erbjöd sig, så hämnades jag.,. — Godt, jag är broder till den du dödat, och nu är det min tur att hämnas. Du måste dö. — Det är billigt, men om en sak måste jag bedja dig: jag har kommit hit för att se staden; låt mig se den först, och sedan kan du hämnas. — aGerna, men jag har icke tid att vänta på dig, ty jag måste i qväll vara i min wigwam, som ligger 42 timmars väg härifrån. — Nå väl, då skall jag, sednast i morgon, träffa dig der. — eDet är bran, svarade Outaouen, beskref vägen på det noggrannaste, tryckte hans hand, lemnade honom och återvände med de öfriga till sitt hem. Följande dagen anställde Mississaguern ett gästabud för sin familj och sina vänner, sade dem lefväl och begaf sig derpå å väg till den olyckliga orten. Vid hans ankomst mottogs han med all den höflighet, som tillkom en man af heder. Man gaf honom en fest på stammens bekostnad; han rökte två eller tre pipor, nedlade sig på en halmmatta och somnade i det djupaste lugn. Morgonen derpå uppsteg han, rökte ännu en pipa, gick ut i byn att spatsera och fann, vid sin återkomst, fyra hufvudmän församlade, för att döma honom. Han rökte nu, såsom bruket är i det landet, sin pipa med dem i den största stillhet, innan det skreds till rådslag, på det domstolen skulle erhålla det nödiga lugnet, hvilket vid vigtiga tillfällen erfordras, och sedan pipan var utrökt, gick förhöret för sig. De fyra domarena, äfvensom mördaren, sutto på jorden och gjorde honom de, vid sådana tillfällen öflige frågorna. Han besvarade dem alla jakande och upprepade flere gånger bekännelsen, att han dödat Outaouen. Derefter beskref han ganska noga omständigheterna vid mordet, på det man skulle låta honom undergå samma dödssätt. Härvid framställde han, att den dödade, då han mött honom, just nyss antändt en pipa, och att han låtit honom utröka den, ingan han dödat honom; han hoppades således, att honom skulle vederfaras samma behandling. Rök du din pipa ut, sade den förste höfdingen, aförr skall du icke undergå ditt straff. Sedan Mississaguern utrökt sin pipa, framträdde den första domaren och sade: Lägg nu bort din pipa; tiden är innep, fattade honom vid handen och förde honom till det stället, der han skulle afrättas. Mississaguern följde honom med den största likgiltigbet, satte sig, då han ankommit till ort och ställe, lugnt på en ster och mottog dödshugget, utan att göra någon rörelse af fruktan. En af hufvudmännen dödade honom, ty hos vildarne är domaren tillika bödel. Efter afrättningen gick domens utförare med af vrede blixtrande ögon och hållande den stora, blodiga knifven högt uppe i luften, genom byn, Jiksom för att hota hvar och en, hvilken beginge et; sådant brott, med samma straff. Denne bödel var en Kristen, och den presten, som stod:i spetsen för missionen, förbjöd honom inträde ikyrkan, för det föröfvåde mordets skull. Han låg derfföre alltid under gudstjensten på knä utanför kyrka. Då en ny prest, en tid derefter, valdes, upphäfde denne förbudet, i anseende dertill, att denne vilde endast lydt sitt lands Jagar. Outaouen har åter fått kommunicera, och åtnjuter allmän aktning af sina landsmän. — I Berlin såg man i slutet af förra månaden en ny sorts vagnar, med 6 bjul, fårdas omkring på gatorna, hvilkå, ehuru 43 fullvåxna personer sutte derpå, utan svårighet drogos af tvenne hästar. Uppfipnaren, Hr Claudius, har tagit patent derpå. den unga Hans, som den pålitligaste och tillgifnaste af mina tjenare, medan den milda Maria dagligen tillväxer i flit och dygd, under den vår