Aftonbladet – 29 juni 1841, sida 3

— RAA RR RDR RNNNNTUSRS ANSSI ee var det jag invigdes i brottets alla grader, i all dess fräckhet. I början fasade jag, men allt återvändande till samhället var mig förnekadt, all utväg att förtjena mitt bröd på ärligt vis, var mig stängd: jag öfverlemnade mig åt de erfarnes ledning, och jag har fortskridit på min nya bana. Måtte Gud vara min själ nådig, ty snart går jag att aflägga den sista räkenskapen inför honom. — Beklagansvärda man, inföll jag, ännu kan ni lefva och bättra er. Ert sår är icke farligt, och Konungen kan skänka eder, nåd. — uNej, nej, utbrast han, nåd kan jag !ej vänta af menniskor, min hand har varit mera än en gång blodig; jag har förtjenat mitt öde. Snart skall den evige guden dömma mig! — Men herre, fortfor han med gnistrande ögon, chan skall äfven dömma den, hvars hjertlöshet varit upphofvet till min förtviflan och mina brott. Han skall dömma den, som sjelf omgifven af öfverflöd och prakt, ej unnat sin felande medmenniska och dess skuldlösa anförvanter ett tak öfver hufvudet! Säg mig herre är jag ensam brottslig ? — Jag borde ej billiga hans hämdfulla yttrande, men jag kände att han hade rätt, och en djup harm öfver den bättre lottade menniskans ego1asm, intog min själ. — cOck nu herre, tillade han, chaf tack för den godhet, den barmhertighet ni visat brottslingen, som ännu vågar en bön till er! Ni lofvade oss en fristad. Förbarma er öfver mina fader och moderlöse barn!, — Med innerlig rörelse gaf jag den olycklige fadren mitt löfte, och har hållit ord efter yttersta förmåga. Mina bemödanden hafva krönts med framgång, ty med fullt skäl anser jag redan